Sakchi

När vi behöver ha något inhandlat, eller bara vill strosa runt på en marknad eller nått sånt, så brukar vi oftast åka Bistupur. Men det finns två "kärnor" till. Mango och Sakchi. Mango är ju ofantligt roligt namn tycker jag, eftersom det är lite av Magnus smeknamn, känns lite som hemma liksom.

Igår tyckte jag och Stefan att vi var trötta på Bistupur, så vi sa "ska vi inte åka till Sakchi". Jo, det skulle vi... och det gjorde vi. Vi hade hört att Sakchi var mindre än Bistupur. Om Sakchi är mindre till ytan, så är där iaf minst lika mycket folk. Enda sättet jag kan förklara stämningen är med ordet "festival". Fast på en festival försöker inte folk ta sig fram genom folkmassan i motorcykel, tutandes hejvillt. Det gör dom här. Vi kom fram till att vi nog gillar Sakchi ändå. Vi köpte dessutom lite bollywood-filmer, men med engelsk text, ska bli spännande.

I dag tänkte vi att vi skulle utforska Sakchi i dagsljus, eftersom föreläsningen inte börjar förns 18:00. Sagt och gjort, jag, Stefan och tysken Felix drar iväg i en tuk tuk. Väl där kommer vi fram till att vi ska leta upp lite whiskey. Det är inte helt lätt att hitta, de flesta dricker nog inte alkohol över huvud taget. Och sen kommer kommunikationssvårigheter på det, men vi blir visade åt ett håll där dom säger att det finns en bar. Vi hittar den inte, och frågar fler och fler personer, men hittar den lika lite för det. Till slut får vi hjälp av en snäll kille med "children of bodom" t-shirt (tyckte jag och Stefan var roligt iaf). Han erbjöd sig att köra en av oss till en bar, och tillbaka igen, på sin motorcykel. De andra röstade för att jag skulle åka med. Så jag hoppade snällt upp bakom killen, Kapish som han hette, och så drog vi iväg. Jag håller i med båda händerna i ett handtag bakom mig, medans vi sicksackar fram mellan bilarna. Det är en bra bit till baren, men till slut kommer vi fram. Jag knallar ner för trappan, och öppnar dörren. Det känns som att komma in i en sån där ruffig bar man brukar se i filmer. Litet litet ställe, med lågt i tak, inte många centimeter kvar till mitt huvud. Det lilla ljuset som finns, är rött, och man ser bara siluetter av människor i röken. Till slut anpassar sig mina ögon till mörkret, och jag går fram till baren. Han erbjuder tre sorters whiskey; Royal Challange, Signature och Royal Stag. Jag köpte en Royal Challenge, en Signature och tre öl. Sen går jag ut till Kapish, så bär det av tillbaka. Denna gången håller jag krampaktigt tag med ena handen i handtaget bakom ryggen, och andra handen lika krampaktigt i påsarna. Vägen kändes längre åt detta håll. Lustigt när man sitter bak på en motorcykel här. Om man tycker att folk glor på en i vanliga fall, blir det tio gånger värre när man gör sånt som de få andra västlänningar här inte gör. Men men, fram kom vi. Vi tackar Kapish för hjälpen, och åker hem till campus.

Sen fick vi veta att föreläsningen som skulle vara 18:00 var framfyttad till nån annan dag, så nu antar jag att vi får dricka whiskey och glo på bollywood-filmer istället.