Trummor

Detta mötte en när man gick ut i korridoren nyss:

Dom delade ut dessa:

Det finns 4 våningar på detta hus, och dom arbetar sig sakta uppåt, samtidigt som seniorerna kastar hinkvis med vatten på dom. Spännande grejer.

Shopping

Idag har jag shoppat loss. Mest smågrejer, men tänkte iaf nämna de två inköp jag är mest nöjd med.

Först och främst denna piratkopia:

Fick ge nästan 5 spänn för den, men det var det värt. Återkommer med den efterfrågade recensionen sen. Jag har lite skolgrejer att göra, men ska försöka hinna se den i kväll. Dock är den utan engelsk text, så vi får se om jag fattar något, men morsan säger att man inte behöver kunna språket.

Andra inköpet var denna skjorta. Den var dyrare. Svindyr faktiskt. 250 spänn. Men det var den värd, synd att man inte kan ladda upp en tygbit så alla får känna på det, helt galet skönt.

Tyget är skönt på många plan tycker jag :)

Hoppas man inte blivit för färgad av indiska kulturen, och köper grejer som man inte vill använda hemma. Ni får säga till om jag spårar ur.

ps. det kryper fortfarande ur en och annan myra ur datorn... ska stänga av den i natt. ds.

Man lär sig något nytt varje dag

Klockan är inte mycket, men jag har redan lärt mig att man inte ska ställa datorn på golvet om man är i Indien.

Under natten flyttade myror in i den. När jag vaknar tar jag upp den för att sätta på lite musik. Då ser jag att det knallar runt ett gäng myror på den. Jag borstar bort dom, men det kommer ut fler myror från olika hål på den, mest från CD/DVD springan. Vad dom gör där inne vet jag inte, men jag tror inte att det är något bra, litar inte på myror.

Myrorna är skitsmå, dom är lite mindre än en halv svartmyra. Kanske ska vara tacksam för att dom inte är 5 cm långa och arga som fan, men dom här små rackarna kommer ju in överallt istället.

Hell yeah!

Sakchi

När vi behöver ha något inhandlat, eller bara vill strosa runt på en marknad eller nått sånt, så brukar vi oftast åka Bistupur. Men det finns två "kärnor" till. Mango och Sakchi. Mango är ju ofantligt roligt namn tycker jag, eftersom det är lite av Magnus smeknamn, känns lite som hemma liksom.

Igår tyckte jag och Stefan att vi var trötta på Bistupur, så vi sa "ska vi inte åka till Sakchi". Jo, det skulle vi... och det gjorde vi. Vi hade hört att Sakchi var mindre än Bistupur. Om Sakchi är mindre till ytan, så är där iaf minst lika mycket folk. Enda sättet jag kan förklara stämningen är med ordet "festival". Fast på en festival försöker inte folk ta sig fram genom folkmassan i motorcykel, tutandes hejvillt. Det gör dom här. Vi kom fram till att vi nog gillar Sakchi ändå. Vi köpte dessutom lite bollywood-filmer, men med engelsk text, ska bli spännande.

I dag tänkte vi att vi skulle utforska Sakchi i dagsljus, eftersom föreläsningen inte börjar förns 18:00. Sagt och gjort, jag, Stefan och tysken Felix drar iväg i en tuk tuk. Väl där kommer vi fram till att vi ska leta upp lite whiskey. Det är inte helt lätt att hitta, de flesta dricker nog inte alkohol över huvud taget. Och sen kommer kommunikationssvårigheter på det, men vi blir visade åt ett håll där dom säger att det finns en bar. Vi hittar den inte, och frågar fler och fler personer, men hittar den lika lite för det. Till slut får vi hjälp av en snäll kille med "children of bodom" t-shirt (tyckte jag och Stefan var roligt iaf). Han erbjöd sig att köra en av oss till en bar, och tillbaka igen, på sin motorcykel. De andra röstade för att jag skulle åka med. Så jag hoppade snällt upp bakom killen, Kapish som han hette, och så drog vi iväg. Jag håller i med båda händerna i ett handtag bakom mig, medans vi sicksackar fram mellan bilarna. Det är en bra bit till baren, men till slut kommer vi fram. Jag knallar ner för trappan, och öppnar dörren. Det känns som att komma in i en sån där ruffig bar man brukar se i filmer. Litet litet ställe, med lågt i tak, inte många centimeter kvar till mitt huvud. Det lilla ljuset som finns, är rött, och man ser bara siluetter av människor i röken. Till slut anpassar sig mina ögon till mörkret, och jag går fram till baren. Han erbjuder tre sorters whiskey; Royal Challange, Signature och Royal Stag. Jag köpte en Royal Challenge, en Signature och tre öl. Sen går jag ut till Kapish, så bär det av tillbaka. Denna gången håller jag krampaktigt tag med ena handen i handtaget bakom ryggen, och andra handen lika krampaktigt i påsarna. Vägen kändes längre åt detta håll. Lustigt när man sitter bak på en motorcykel här. Om man tycker att folk glor på en i vanliga fall, blir det tio gånger värre när man gör sånt som de få andra västlänningar här inte gör. Men men, fram kom vi. Vi tackar Kapish för hjälpen, och åker hem till campus.

Sen fick vi veta att föreläsningen som skulle vara 18:00 var framfyttad till nån annan dag, så nu antar jag att vi får dricka whiskey och glo på bollywood-filmer istället.

Mera böcker... och lite öl

Tänkte bara visa senaste boken jag hämtat ut, en nätt liten rackar på 600 sidor.

Fortsätter det så här så kommer jag ju inte orka bära hem allt. Inte bra.

Apropå ölmässan, som min syster så snällt påminde mig om att jag missar just nu, finns det nån som har en smart idé på hur man kyler öl?

Vem behöver föresten ölmässa när man har en Meakin's 10 000, lite nötter och rapport.

Föresten... träffade en elefant igår. När jag och Stefan knallade runt på marknaden, så kom det en elefant gående. Inte ensam, det satt en kille på honom. Han slängde med snabeln mot oss, letade efter mat antar jag.. kändes väldigt märkligt iaf. Inte direkt nått man är van vid, när man handlar frukt på stora toget i Västerås, eller på Hötorget, eller liknande.

Heldag

Denna dag har fått mig att ifrågasätta både det ena och det andra.

I morse var vi tvungna att gå upp tidigt. Halv nio mötte vi en reporter från en lokal tidning, som ställde lite frågor.

Vi smet tidigare från reportern för att gå på vår första föreläsningen i "Orbit Shifting Innovation". En mycket avslappnad och smått energisk lärare, som egentligen jobbar med företag, hade en ganska annorlunda föreläsning. Vi snackade mest om innovation, han berättade historier, och vi hade små lekar. Det föreläsningen gick ut på var att vi skulle veta vad innovation är, hur företag gör för att vara innovativa, vad som kan hindra en från att vara innovativ, hur man undviker att fastna i tankemönster med mera med mera. Det var ganska kul faktiskt.

Efter denna kurs hade vi en liten rast.

För att 07:45 börja "Strategic Game Theory for Managers". Det var här jag började tvivla på hur det egentligen stod till med intelligensnivån på denna skola. Igår skrev jag att man skulle ha minst 97% på ett test, det var fel. Det är tydligen 99 komma nånting.

Föreläsningen är en och en halv timme lång.

Föreläsaren säger att vi ska spela ett spel, och visar oss spelreglerna:

• Spelar 1 får 10 st pengar, som han får dela mellan sig och spelare 2.
• Accepterar spelare 2, så får dom det som spelare 1 föreslog, och spelet är slut.
• Accepterar han inte, tas 5 pengar bort. Därefter får spelare 2 dela de 5 kvarstående pengarna mellan spelarna.
• Accepterar spelar 1, får dom pengarna, och spelet är slut.
• Accepterar han inte, får ingen några pengar, och spelet är slut.

Ok, inte direkt raketkirurgi, men när de första två som spelar, utspelar sig följande:

Spelare 1: Jag ger 7 till spelare 2, och 3 till mig.

Spelare 2: Accepterar.

Va? Här har vi en kille som går på en av Indiens finaste business-skola. Hans känsla för förhandling känns lite, vad ska man säga, mindre bra. Hur tänker han liksom, jaja, nog om honom, han hade nog bara en dålig dag.

Ganska snart inser både Stefan och jag att om man behåller 6, och ger 4 till den andre, så borde den acceptera, eftersom han inte kan få mer än fyra, och därför bara kan förlora på att neka.

Till slut är det en som säger 6/4, varpå läraren blir glad, för han tycker det är bra. Det är det bästa man kan välja tycker han också. Fast han säger också att 83% av alla som spelar spelet väljer 5/5.

Det har nu gått 10 minuter av 90. Ok, vi har kommit fram till "rätt" svar, nu kan vi gå vidare med något annat.

Trodde jag iaf... nej, nu ska det diskuteras in absurdum. I 80 minuter kommer folk med dom mest dumma anledningar till att man t.ex. ska behålla 9 och ge 1, "Jo, för om jag bara ger en, så visar jag att jag är en aggressiv spelare, och då kommer dom gå med på att bara få en" var argumentet. Suck. Jag kanske bara är frustrerad över att ha behövt sitta och lyssna på deras skit i 80 min, men om dom här är översta halva procenten smarta människor, så tycker jag just nu väldigt väldigt synd om detta land.

Nytt nummer

Jag glömde en grej i förra inlägget, jag har ett nytt nummer nu. +919199268861

Andra kursen

I dag hade jag min andra föreläsning. I Retail Management. Alla kurser är uppdelade i två grupper, A och B. Man har samma grupp i alla kurser man läser. Jag är grupp A och Stefan är grupp B. Visst vore livet enklare om vi var samma grupp, men jag tror ändå att det är roligare såhär. I Retail Management visade det sig att jag är enda utbytesstudenten i min grupp. I grupp B är dom minst 3, lite orättvist tyckte jag, men helt ok.När föreläsningen startade kände jag mig väldigt vilsen och väldigt dum, alla visste vad allt var och svarade på frågor, kom med smarta frågor och reflektioner. Själv satt jag och försökte få ett grepp om vad "retail" egentligen är. Jag förstod till slut, och det blir nog intressant det här. Vi ska t.ex. göra grupparbeten ute hos företag. Alla delade in sig i grupper efter lektion. Kändes som dom redan var överens om grupperna faktiskt. Jag kände mig lite utanför, men som tur va så läser Raj också denna kurs, så jag hoppade in i deras grupp. Raj är snäll han.

Kurslitteratur fungerar lite annorlunda här. Man går till ett ställe, berättar vilken kurs man läser, skriver under ett papper, och får sin bok. Mycket smidigt. Här är min bok:

Apropå att känna sig dum. Det är inga dumma människor som går på den här skolan. Det är extremt svårt att komma in. För att ens kunna söka till skolan ska man ha galet bra poäng på XAT. XAT är ett test som många universitet här använder sig av. Kommer inte ihåg exakt vad man ska ha för poäng, men har för mig att det var 97%, m.a.o. de 4 smartaste procenten i landet samlas här på skolan. Det kanske inte är jättekonstigt att det är svårt, med tanke på att skolan sägs vara den 5e bästa i landet inom Business Management, inte så illa med tanke på att det finns runt 1500. Inom Human Resources är det absolut den bästa skolan i landet, och troligen den bästa i hela asien.

Man får inte bara kurslitteratur föresten. Vi fick varsin fräsig väska, fylld med anteckningsblock, pennor mm. Oflyt att vi hade varit in till stan och skaffat anteckningsblock, pennor mm dagen innan bara.

Är ni inte avis, så säg...

Första skoldagen (på riktigt nu)

Så, idag började jag skolan på riktigt. Min föreläsning började kvart i åtta på kvällen. Så dagen har varit ganska slapp. Har knallat runt på campus, och insett att det är ganska stort ändå. Vi spelade lite badminton. På campus finns allt möjligt, badmintonplan (skitsnygg, old-school med trägolv och allt), tennisplan, volleybollplan, fotbollsplan, basketplan, ett gym... hmm, nu rabblar jag upp alla sportgrejor som finns här, det låter inte som mig, men låt gå. Jag berättar om resten av campus en annan dag.

Men till själva skolbiten av skoldagen. Det kändes lite konstigt att gå till föreläsningen när det var helt mörkt. Inte nog med det, det serveras middag mellan klockan åtta och tio. Det betydde att jag fick vänta till efter föreläsningen med att äta middag. Jävla oflyt, som Pölsa skulle sagt.

Men men, första föreläsningen var i kursen "Indian Philosophy for leadership excellence". Otroligt spännande tyckte jag att det skulle bli. Föreläsaren var en skäggprydd, långhårig äldre herre. Verkar vara riktigt bra. Han börjar berätta att vi ska läsa fyra böcker så fort vi kan. Varpå en av indierna frågade om han inte kunde dra ner lite på litteraturen, eftersom det var ganska mycket för en kurs. Föreläsaren förklarar att det är fyra böcker att börja med, totalt har vi 7. Så 7 böcker ska jag läsa, vilka jag inte ens kan uttala namnet på. Dom är visserligen på engelska, men det är fortfarande fullt med indiska namn mm. Det kommer inte bli lätt. Föreläsaren tyckte vi skulle läsa "Ramayana" på en gång, vilket är lite som med bibeln i Sverige, här har alla koll på storyn i Ramayana. En klasskompis rekommenderade att vi skulle ladda ner filmen, ingen dum idé alls. Det tricket har ju framgångsrikt använts tidigare. Filmen kan iaf ge en övergripande förståelse av storyn, innan man börjar läsa boken.

Under själva föreläsningen snackade han mest om "Vedas", otroligt intressant. Även om delar av föreläsningen var i "sanskrit", och man då inte förstod ett smack, så var det en jättebra föreläsning. Detta är redan min favoritkurs. Ok ok, det är den enda kurs jag vet nått om, men ändå. Jag tror inte den kommer få stryk av "Retail Management" imorrn iaf, det låter tråkigt.

Nej, nu ska jag gå och spela lite rupees av dom andra i poker.

Lycka

Ligger i min säng som tidigare idag, datorn i knät, och känner bara hur skönt det är.

Klockan sex skulle madrassen levereras sades det. Jag trodde absolut inte han skulle komma i tid, men jag trodde heller inte han skulle vänta till tjugo i nio med att dyka upp. När det väl knackar på dörren, står där en gammal gubbe, som endast kan ett ord engelska, "sign". Han har med sig en madrass och en kudde, men inget örngott. Jag försöker förklara att det fattas ett örngott, men han pekar bara på pappret och säger "sign". Jag vill först inte göra det, eftersom det nog skulle minska risken att jag får mitt örngott. Dock är det väldigt svårt att förklara det för en gammal gubbe som inte ens verkar försöka förstå. Jag skriver till slut på, och ska ta en tripp till affären imorrn istället. Kan bli intressant, men mitt örngott ska jag ha.

Hursom så var madrassen helt underbar. Den är nog inget en normal svensk skulle vilja sova på, men jämfört med den tidigare känns den ungefär som en madrass gjord av 50% utvalda dunfjädrar och 50% fluffigt moln, inpackad i ren kärlek, smekt av 100 sköna jungfruar, välsignad av världens alla heliga män och till sist en nypa citron för doften.... på ett ungefär...

För övrigt har vi hittat ett kul indiskt spel, "carrom" tror jag det heter. Det liknar couronne, men man skjuter med fingrarna istället. Vi försökte lära oss, vilket gick sådär, men nån fick man i iaf. Dock tur att man spelade i par, så man hade en indisk kille som kunde spelet med i sitt lag. Ska träna upp mig och spöa lokalbefolkningen tänkte jag.

För övrigt är jag och Stefan otroligt dåliga på att socialisera med de andra utbytesstudenterna. Vi är knappt med på festerna, och drar iväg på våra egna äventyr hela tiden. Det är inte som att vi inte försöker, till exempel; vi följde med till cafeterian för att umgås med dom andra efter middagen, men fastnade istället med lokalbefolkningen spelandes indiska spel. Jaja, dom verkar tycka om oss ändå.

Blev föresten bjuden till ett indiskt bröllop. Blev mäkta besviken när det visade sig att det går av stapeln 15 februari, då jag är tillbaka i kalla norden sen länge. Hade varit jävligt häftigt att vara med om. Tydligen skulle det komma ungefär 500 gäster. Det är fullkomligt normalt, 1000 är inte heller ovanligt. Helt galet.

Första skoldagen

I dag började skolan. Eller, inte för mig, verkar vara ledig varje måndag (eller föreläsningsfri om man ska uttrycka sig som en fin student). Så rubriken kanske är lite missledande, får återanvända den imorrn.

Jag och Stefan åkte in till staden och beställde varsit par byxor. Man får nämligen inte ha shorts på lektionerna, och enda långbyxorna vi har är jeans, vilket skulle bli lite väl varmt. Skräddaren skulle ha en vecka på sig att sy upp dom, vilket är lite i längsta laget när man är så otålig som vi, men det ska nog gå. Ska bli väldigt spännande att se hur dom ser ut och sitter.

Just nu ligger jag i min hårda säng och längtar efter en madrass. Sängen på rummet har en, minst sagt, minimal madrass. Den har bara en, vad vi skulle kalla i Sverige, för bäddmadrass. Trots sina c:a 2 cm, är den helt ok att sova på. Man kan bara sova på rygg, men det är inga problem. Enda problemet är om man, som jag gör nu, halvligger i sängen. Då får man ganska ont i ländryggen. Så medans vi var nere på stan, passade jag på att köpa en madrass. Klockan sex ska den och en extra kudde komma hem till mig. Får hoppas dom hittar hit, och framför allt att dom förstod vad jag ville ha. Missförstånd är inte allt för ovanligt här. Hursom, så gick hela kalaset på ungefär 200 spänn, men min rygg kommer tacka mig.

Snart har jag ett nytt mobilnummer också. Det jag skaffade i Mumbai fungerar ju självklart inte här. Men nu har jag skaffat alla papper man behöver för att få ett nummer här. Man måste, förutom kopia på pass och visum, ha två fotografier och även ett brev från skolan som intygar att vi bor här. Mycket krångel för att få ett kontantkort tycker jag. Nu gäller det bara att killen som har affären här nere behagar att dyka upp. Öppettider är något som är ganska flexibelt i det här landet.

Jamshedpur

Nu har vi varit i Jamshedpur i fyra dagar, och man börjar få lite kläm om staden.

När man man åkte genom staden första gången, då kom vi direkt från Mumbai, och då kändes staden väldigt väldigt liten. Man undrade lite var centrum var. Dag för dag gillar jag staden mer och mer, och man hittar nya saker varje dag.

I förrgår hittade jag och Stefan en trevlig bar, dom hade inte bara öl, dom hade också whiskey. Inte ett jättestort utbud, egentligen var det bara Vat 69 som man kände igen. Jag testade en indisk som hette something special, den var dyrast 200 rs. för en sexa (knappt 30 kr). Den var faktiskt helt ok, bättre än Vat 69, som Stefan tog. Vi blev lite polare med ägaren och fick köpa med oss lite öl hem också. När vi kom hem, hade några tyska utbytesstudenter också hittat öl, så vi hade en liten fest med dom.

Igår upptäckte vi marknaden på riktigt. Vi hade varit där på dagarna tidigare, och den var ju allt annat än livfull då. När vi kom dit på kvällen däremot, var det full fart överallt. Efter att ha knallat runt i närmare en timme insåg vi hur stor den faktiskt var. Och det finns allt. Vill du ha grönsaker, nötter, kryddor, kläder, skräddare, mobiltelefon, fisk, kyckling, leksaker, verktyg, godis, osv osv. Kort sagt, det mesta finns där. Mellan alla grönsaksstånden knallar det runt en och annan ko, som äter spillbitar från grönsaksstånden. När vi kom hem från marknaden, hade alla utbytesstudenter (vi är två svenskar, fyra tyskar, två från Filippinerna och närmare tio från Frankrike) bestämt sig för att gå till baren vi hittade igår. Eller, dom påstod faktiskt att det var vår idé, vilket vi dementerade. Vi skulle äta middag, men de andra hade redan käkat, så vi förklarade vägen till baren, och lovade att komma senare. Sagt och gjort, efter middag tog vi en tuk tuk in till stan. Vi blev glatt välkomnade av ägaren och alla kypare. Alla andra var väldigt nöjda med stället. Väl hemma från baren, blev klockan tolv, vilket betydde att en fransos fyllde år. Födelsedagskalas med andra ord, men jag avvek ganska tidigt.

I dag har vi varit på en liten utflykt. Vi skulle åka klockan nio, jag har ingen väckarklocka, och försov mig självklart. När Stefan lyckats väcka mig, åkte vi iväg i en buss. Vet inte vem som designat bussen, men gott om benplats var det inte. Dom är väl lite kortare här nere helt enkelt. Nåväl, vi åkte till en damm, den som försörjer Jamshedpur med dricksvatten närmare bestämt. Sen vidare till ett köpcenter en bit utanför stan. Modell lyxigare, med AC och allt, inte så intressant, men det kan vara bra att veta att det finns. Därefter tillbaka till skolan.

En av killarna som höll i utflykten erbjöd mig att låna hans motorcykel senare. Vet inte om jag vågar köra här, dom är verkligen helt jävla galna. Men, man kanske kan hålla sig på mindre trafikerade gator.

I morgon börjar skolan. Spännande. Jag kommer inte ens ihåg vilka kurser jag ska gå, ska försöka ta reda på det idag tror jag.... men, jag skrev ju det här på bloggen. Bra, då va det löst.

Nej, nu är det dags för lunch. Hej.

Bilder från festivalen

Nu när jag har tillgång till internet dygnet runt, och från min egen dator tänkte jag lägga upp lite bilder.

Det där var iofs en överdrift, internet-anslutningen här på skolan är under all kritik. Anslutningen hoppar upp och ner hela tiden, men med tålamod så går det. MSN fungerar hjälpligt, men skype har jag inte ens vågat testa. Låt mig förklara med ett exempel.

Tidigare idag satt jag på mitt rum, Stefan satt i ett allmänt rum med TV och ett par soffor i hopp om att trådlösa nätet skulle fungera bättre. Han skriver till mig på MSN "Jag sitter i TV-rummet". Jag svarar "ok", och går därefter ut till TV-rummet. Efter att vi snackat lite skit en stund får Stefan ett meddelande. Han säger mycket förvånat och mycket roat "Karpen säger 'ok'". Tänk vilken tid meddelandena måste ta till Sverige då.

Men men, jag har minskat ner lite bilder, och lyckats ladda upp dom. Varsågoda.

En liten ganesh smyckas innan den skall kastas i vattnet

En annan ganesh bärs ner i vattnet.

Alla vill vara med och bära...

En trevlig herre med sin dotter. Han var inte ensam om att vara så röd.

En lite större ganesh.

Samma lite större ganesh som tidigare bild. Plus lite folk.

En större ganesh, på en elefant (inte riktig elefant).

Ganesh med pil och båge, den största jag lyckades fota. Senare kom det

dom som va kanske två meter högre än den här, och många sådana.

Önskar jag hade fått bilder på fler innan batteriet tog slut. De som kom efter de här var riktigt häftiga.

Jag skrev tidigare att jag gjorde en Stefan, och glömde laddaren till min kamera (jag hittade sen en bättre begagnad i Mumbai). Men, jag måste berätta att Stefan också gjort en Stefan, han har glömt kameran i Sverige. DET är humor.

Mumbai till Jamshedpur på 29 timmar... lite drygt

Igår morse, eller var det i förrgår? Jag vet inte längre, dagarna flyter så konstigt här. Nej, det måste vara igår. Japp, jag börjar om. Igår morse hade vi en tågbiljett. På den stod det att vi ska åka med tåg numer 2859, från Mumbai till Tatanagara (vilket är namnet på stationen i Jamshedpur). Det ska gå klockan 06:00, och vara framme 08:20 dagen därpå.

Vi ställer alla klockor vi har, och lyckas mot all förmodan ta oss upp klockan 5. Klär på oss, väcker hotellägaren (som ligger och sover på sin vanliga plats, på en madrass innanför dörren). Han får nyckeln till rummet, och släpper ut oss. Väl nere på gatan, där man i vanliga fall blir erbjuden taxi var femte steg, är det helt plötsligt tomt på taxi-bilar. Vi hittar till slut en chaufför som lite nyvaket säger "Victoria terminus? 100 rupees". Vi är lika trötta, och orkar inte tjafsa, så vi går med på detta pris, även om det är ungefär dubbelt vad det borde kosta.

Framme på stationen irrar vi runt en stund, frågar lite folk, som hänvisar oss till perrong 18. När vi kommer dit står det fel nummer på skyltarna. Till slut hittar vi en vakt, som berättar att tåget är försenat. Ok, tåget är försenat, det är sånt som händer. Dock är det ett mysterium hur dom lyckas försena ett tåg med fem timmar... FEM timmar! Vi skulle m.a.o. kunnat ligga kvar i våra sängar till klockan 10. Nu stressade vi upp klockan 5, för att få vänta i 5 timmar.

Jaja, vi hittar ett väntrum för förstaklass-passagerare, med AC, vadderade bänkar, någorlunda fräsha toaletter det fanns t.o.m. dusch. Där spelar vi kort, sover, lyssnar på musik om vart annat. Till hungern sätter in, och vi letar oss mot en restaurang. Inte bästa maten direkt, kall mat, som nog en gång varit varm, och borde ätas varm för att vara god. Men men, det mättade.

Sen var det dags att gå på tåget. Strax efter 11 lämnar tåget stationen. Vi har sovvagn, med AC. Med så många timmar framför sig känns det väldigt bra.

Efter några stationer hoppar det på, vad jag förstod det som, en far och son. Sonen var väl i 30-årsåldern, och inte direkt pratsjuk. Farsan va lite mer pratglad, men bara lite.

Det finns egentligen inte mycket att berätta om tågresan. Det kom lunch, middag, frukost och lunch igen. Mellan måltiderna lyssnades det på musik, det lästes böcker, det spelades kort, det sovs och det tittades på landskapet som susade förbi. Landskapet var oftast oändliga gröna kullar och berg, täckta av risfält och träd. Ganska ofta kom det en flod, och mer sällan en stad.

Resan tog lite drygt 29 timmar. Vilket är helt ok tycker jag. Vet inte riktigt hur långt det är, men mellan 150 och 200 mil borde det vara. Resan gick iaf väldigt bra. Tåget har ganska bekväma säten, och man behöver aldrig vara hungrig eller trött. Vad mer kan man begära?

Runt halv fem stannade iaf tåget på Tatanagar, Jamshedpur. Det första som möter en, efter den fuktiga värmen, är en minst sagt märklig syn. Två indiska transvestiter springer längs perrongen, och förbi oss. Det trodde jag inte fanns.

När vi slitit oss loss från alla tiggare, hoppar vi in i en tuk-tuk och åker mot XLRI University.

Vi har inte meddelat dom när vi skulle komma, men har ändå varsit rum som väntar på oss, det hade vi inte väntat oss. Rummet kan få en egen post senare.

Det kommer även komma en musik-tävling senare (när man sitter på ett tåg 29 timmar, hittar man roliga saker... eller rättare sagt, man gör saker roliga).

Festival

Igar var det festival, eller sista dagen av en c:a tiodagars festival.
Nar jag vaknade oste regnet ner. Sa jag somnade om. Framat 12 hade jag tankt ga till "Chowpatty Beach" dar allt hander, men det regnade fortfarande. Jag kakar lunch. Fortfarande regn. Vid halv tva ungefar har regnet slutat, och jag beger mig mot Chowpatty. Taxi ar fegt, sa jag gar. Kanske 3 km fagelvagen, men min vag blev nog lite langre.
Val framme ar det helt galet mycket folk. Sista dagen av festivalen innebar att man bar ner avbilder av ganesh till "Chowpatty Beach", erbjuder ganesh saker som kokosmjolk och liknande, for att sen ga ut med dom i vattnet. Detta for att saga hej da till ganesh, och for att han ska komma tillbaka nasta ar. Eftersom ganesh gillar fargen rod, sa smyckar man allt i rott. Man har aven ett rott pulver som man kastar over sig. Sa manga ar nastan helt tackta i rott. Mycket haftigt.
Sjalva avbilderna ar i varierande storlekar, nar jag kom dit var den storsta 1,5 m hog. Men manga familjer tar med sig egna, och da ar dom oftast bara nagra decimeter hoga. Efter att jag vandrat runt nan timme och tittat pa alla grejer som hander, blev jag lite trott, och letade upp en plats pa stranden dar jag kunde sitta. Efter en stund kom en medelalders man och satte sig brevid mig, mycket trevlig. Han forklarade allt jag undrat under dagen, och berattade om hinduismens mytologi. Sen kom dom stora avbilderna. Vi gick och kollade nar dom kom in, och varje gang det kom en storre an den tidigare fragade jag om det var den storsta. "Nej nej, den dar ar kanske 8 m, dom storsta kommer sen". Efter manga avbilder i storleken 8 till 10 meter, sa sa han till slut "Det har ar den storsta storleken, den ar kanske 12 m". Vid det laget hade batteriet i min kamera tagit slut (jag gjorde en Stefan, och glomde laddaren i Sverige). Men han berattar om symboliken i alla avbilderna, varfor han har pil och bage i den ena, sitter pa mus, lejon, drake, elefant, pafagel, orn, osv osv. Avbilderna ar otroligt valgjorda, nastan synd att kasta dom i vattnet.

Idag, ar en ny dag. Idag har jag traffat Stefan. Vi har inte gjort sa mycket mer an att flyttat in honom pa mitt, eller numera vart, rum. Sen fixat mobilnummer till honom. Hursom, dom verkar ha haft det valdigt bra nere i sodra Indien. Far se vad vi hittar pa resten av dagen, ska forsoka hitta en laddare till min kamera iaf.

En filmstjarnas dag

Jag vaknade klockan 8. Vi skulle traffas klockan 8. Men men, det har ar Indien tankte jag. Mycket riktigt, jag skulle kunnat snooza 5 minuter till om jag velat. Men kvart over 8 satt jag, och ett gang utlanningar pa den lilla minibussen. Skumpigt varre, men efter en och en halv timme var vi framme.
Dar fick vi killar byta klader till linne, shorts och loparskor. Darefter var det frukost. Jag hade forvantat mig nagot lite mindre, men dom hade dukat upp en liten buffe i ett talt, bade varmt och kallt. Skitgott va det iaf.
Efter frukost delades vi upp i lopare och publik, jag blev (tyvarr, skulle det visa sig) lopare. Sen blev det en uppdelning till, fem av oss skulle slass om forstaplatsen, medans resten springer en bit bakom. Jag blev (aterigen, tyvarr) en av de fem. Det kandes ju cool forsta tagningen, att fa slass om forstaplats, men efter omtagning nr 10 borjade det bli lite varmt. Efter varje tagning skriker dom "Cut, back to position one!" (alla positioner var position ett). Val framme vid forsta positionen skriker dom "Energy mood, energy moood!".
Sen lunch. Skitgod lunch, storre buffe, med stekt ris, stekta nudlar, lite saser, och tilltugg. Mycket bra, da glomde man snabbt att man nyss va valdigt trott pa att springa fram och tillbaka i den stekheta solen.
Efter lunch var det dags for nasta scen. Vi fick springa igen, fast langst bak i klungan. Det skulle inte markas att vi var med flera ganger sades det. Hursom fick man springa fram och tillbaka i solen storre delen av dagen, resten av tiden vantades det pa kameror mm. Dom hade foresten nan specialvariant av en segway som ena kameramannen akte runt pa, den va lite cool.
Allt som allt var det valdigt jobbigt, valdigt intressant och stundtals valdigt kul.

Efter en dusch konstaterade jag att jag har en mycket fina kontraster mellan rott och vit pa kroppen. Darefter mottes vi, ett gang pa sju personer, och tog en ol eller tva. Svindyr, jag sop upp halva min fortjanst pa tva ol, men det var det vart. Sen hade en tjej fran skottland hade med sig en flaska whiskey, jag hittade ett tomt olglas, sen hade jag whiskey ocksa. Vad mer kan man onska sig? Dock otaktiskt att inte ha vatten pa rummet. Det kan behovas ibland.
Till mamma och pappa: Jag ar inte bakis om ni tror det, skulle jag aldrig va.

Imorrn ar det festival. Dom ska kasta massa ganesh-statyer i sjon sags det. Tydligen valdigt stort, kan bli coolt tror jag.

It's been a har day's work...

...och nu ar jag helt slut.
Kom nyss hem fran inspelningen, farden som i den lilla minibussen tog 1:30 dit, tog 2:30 tillbaka. Med gardiner for fonstren (tydligen pga nagot med polis och boter), skumpade vi fram pa vagarna. Turligt nog hade en kille fran Hawaii med sig en liten flaska whiskey. Troligtvis den minst goda whiskey jag nagansin druckit, men anda helt ok pa nagot vis. Jag orkar inte skriva mer om det hela just nu, sa det far vanta till imorrn. Nu ska jag ivag och traffa killen fran Hawaii, en kille fran Kanada och en annan fran Osterike for mat och ol.

...och nu fick jag just ett sms, jag ar sa utmattad och olsugen att jag svarar har: Inspelningen gick bra, men va sjukt jobbig. Men mer om det imorrn. puss puss

Stardom, here I come

Imorrn borjar mitt nya liv som kand. Jag ska vara med i min forsta Bollywood-film. Vet inte riktigt vad det ar for film, mer an att den involverar maraton. Jag ska namligen springa maraton i den.
Hur gick da detta till? Jo, jag traffade en kille pa gatan som undrade om jag ville vara med i en film imorgon, jag har ju inget annat planerat, sa varfor inte. Han fick mina uppgifter, och sa bestamde vi motesplats... kl 8 till 8, men men, ska inte vara latt att vara stjarna.
Jag skulle fa frukost, lunch, middag och 800 rupees. Inte sa illa pinkat for 12 timmars jobb. 66 rupees/h, vad kan det bli i svenska 10 spann i timmen?
Lite senare sprang vi pa varandra igen, sa vi tog en kaffe ihop, som sedan blev lunch. Mr-movie-dude bjod saklart hans nyanstalda stjarna, och jag kande mig mycket viktig (aven om jag inners inne vet att vem som helst som ser vasterlandsk ut skulle kunna vara med). Han forklarade hur bollywoods filmindustri fungerar, visste ni t.ex. att det ar inne att spela in bollywoodfilmer i vast? Jag berattade om punk-rockens historia och att Sverige ar kallt pa vintern. Han trodde jag skamtade nar jag sa att det blir minusgrader pa vintern, och sen sno ocksa. Han trodde att man inte kunde ga utanfor huset, vilket det iofs ligger nagot i, men anda.
Dock sa han nagot som inte alls ar skoj, jag borjade prata om "Hari Puttar", varpa han sager att det inte finns nagon film med det namnet. Jag forklarar att den ska ha premiar idag, men han havdar bestamt att den inte finns. Och han ar ju trots allt mr-bollywood-bigshot (han heter foresten Imran pa riktigt). Jag var iofs inne i en biograf idag, och dar fanns inte ett spar av nagon Hari Puttar. Hoppas Imran har fel.

Foresten, jag har skaffat mig ett mobilnummer: 9769616339
Kostar sakert 2 miljoner/nanosekund att ringa, men det kan det ju vara vart.

Foresten, om nagon har nagon information om Stefan sa far ni garna meddela mig. Jag vill bara veta att han lever, sa en bild pa honom tillsammans med dagens tidning ar fullt tillrackligt.

Na, nu ska jag hitta nagot att ata och nagot att dricka.

Forsta inlagget fran Indien

Det blir inte sa langt, men kan iaf skriva att jag ar framme i landet Indien nu.
Kom fram till Mumbai nan gang i natt, och bor nu Hotel Volga, vilket ligger i en del som kallas Colaba. Jag aterkommer med en utforlig beskrivning om hur allt gick till en annan dag.

Tills dess: skot om er, sa ska jag forsoka gora det samma.

insomnia

Jag kan inte sova. Om knappt tre timmar ska jag åka till Arlanda, och jag kan inte sova. Även om jag är sjukt trött. Vet inte om det är resfebern eller brist på normal dygnsrytm i största allmänhet. Kanske är det tanken att jag inte får sova bredvid min flickvän fler gånger i år. Eller en kombination. Hursom så kan jag väl passa på att blogga lite, har haft fullt upp de senaste dagarna, men tror jag till slut fick ner allt i kappsäcken. Pass, p-piller och piljett.

Jag har försökt hälsa på folk samtidigt som jag packat också. Jag var lite optimistisk, och hann inte med så många jag ville. Och dom få jag hann med, hälsade jag inte på så mycket jag ville. Men men, jag kanske inte hinner sakna alla så mycket som jag tror. Så jag säger som den där guvernören brukar göra i sina filmer "Jag kommer tillbaka" (fast han säger det så klart på utrikiska).

Nä, nu ska jag leta upp lite kinamats-rester i kylen och försöka somna i soffan framför TVn, det funkar alltid.

om gudar...

Igår körde jag min motorcykel från Västerås till Upplands Väsby. Efter halva vägen öppnade himlen sig. Det var gud tror jag. I vattenform. Men det va inget problem, mitt ställ höll tätt... nästan hela vägen, när jag hade någon mil kvar kände jag att det började läcka in i skrevet. Det slutade inte läcka. Det läckte bara mer.

När jag kom fram såg det ut som jag kissat ner mig. Det tyckte jag var både elakt och barnsligt av gud. Hoppas Indiens gudar är snällare än den vi har här. Eller iaf mindre barnsliga. Jag tror dom är det, inte lika ensamma liksom.

Vaccin mm

Idag har jag tagit sista sprutan innan resan. Inte heller det är lika kul som det låter. Jag tycker om att vänta i ett varmt rum fyllt med skrikande ungar i 45 minuter för att bli stucken i armen lika mycket som nästa person. Dock är jag inte så förtjust i att betala 560 spänn för det hela. Men det klart, om det var billigare skulle ju alla göra det.

Efter sprutan gick jag med min arm för att bli hämtad av Ek och Magnus. Ek tvingade mig att hjälpa honom och hans tjej att flytta, och han hade absolut ingen förståelse för mig och min stackars arm. Inte ens när jag sa att doktorn förbjudit mig från att bära lådor. Men men, han bjöd på öl, så inga sura miner här inte. Sen va jag väl skyldig honom lite flytthjälp också, om man ska vara petig.

Jag och Magnus upptäckte snart att Ek har för vana att lägga rabarber på förråd, och sen fylla dem. Vi räknade till tre st (fyra med nya inräknat). Seriöst, har man så mycket skit att man fyller tre förråd, så är det dags att slänga minst hälften. Hursom, vi tömde lite här och fyllde lite där. Efter några vändor med bilen, avslutade vi med att springa med soffan i regnet, bokstavligen springa. Allt som allt var det en trevlig flytt... för att vara en flytt.

Efter en flytt bör man besöka giddegrillen enligt Magnus och mig. Sagt och gjort. Varsin burgare, sen hem till oss och spela spel till alldeles för sent som dom nördar vi är, kan rekomendera Pocket Tanks till alla uttråkade. Efter att han spöat mig i sista avgörande matchen, så ligger han nu och sover så sött så sött, medan jag bloggar loss som i en trans av övertrötthet. Men nu är det nog bäst att jag avrundar och sover lite jag också. Gonatt.