Löser det sig?

Jag går en kurs som heter Retail Management. I den jobbar(?) vi i grupper, och har fått olika uppgifter. Tanken är att vi ska förbättra Spencer (en butikskedja som liknar Ica, Konsum och dom). Vi har haft några veckor på oss att jobba med det hela, och i dag skulle frukten av vårt arbete redovisas.

När jag gick till klassrummet var jag lite fundersam på vilken grupp jag egentligen tillhörde, eftersom jag inte lyft ett finger i detta grupparbete. Dock är ju "det löser sig" lite av mitt motto, så jag tänkte att det här löser sig nog det också. Mycket riktigt, jag hinner inte mycket mer än sätta mig innan en tjej säger "Hej, du är i vår grupp". Jaha, då var det mysteriet löst iaf. Sen fortsätter hon att berätta att dom har fixat power-point-presentationen och allt idag. Jag skulle tydligen fått ett mail om det hela som jag missat helt. Men nu vet jag vilken grupp jag är i, och vi har t.o.m. något att visa.

Grupp efter grupp redovisar, tråkigare och tråkigare power-point-presentationer visas, långsammare och långsammare går tiden. Sen helt plötsligt vänder sig en kille som sitter framför mig om och säger "din grupp är nästa". "Jasså, tack så mycket" säger jag, samtidigt som jag funderar vad jag ska göra åt det. Vår tur kommer, och en kille vinkar åt mig att komma. Jag vänder mig om och kollar på tjejerna som är i min grupp, men dom pratar med varandra och verkar inte alls bry sig om vad som händer. Här får jag nån slags uppenbarelse, killen som står nere framför tavlan är inte alls i samma grupp som tjejerna. Hmm, nu har jag gått från att inte ha någon grupp, till att ha två grupper. Vilken ska man välja då? Jag knallade ner till killen. Jag känner mig lite dum som inte hjälpt till ett dugg än så länge (men det är ju lite deras fel som inte berättat dom gjort värsta undersökningen och presentationen). Han tycker inte likadant och säger bara "no worries, no worries", och vill att jag ska sköta power-pointen. Och om jag sköter power-pointen. Jag bläddrade fram som om jag inte gjort något annat, så duktig var jag. Och nu underdrev jag ändå.

Vid rasten visade det sig att tjejerna trodde att jag var Olivier, så jag meddelade att han var i Darjeeling, och alla var nöjda.

Summan av kardemumman är alltså att: allting löser sig.

BTW, jag spelade även en omgång poker i kväll. Jag slutade etta, och gick hem med 200 rupees extra i fickan. Vad säger du nu då Mangos bedragare?

Pirater vs. Pirater

Jag sitter här och läser om IPRED1 (även kallad Antipiratlagen, Piratjägarlagen och det kanske mest passande Privatpolislagen). Ni som inte vet vad det är, läs om den, det är många som bloggar om den. Bl.a. har Rick Falkvinge en serie där han beskriver problemen i lagen, första delen hittar ni här.

Eftersom Danmark har haft lagen i flera år, kan man titta på grannlandet och se vad vi har att vänta om den skulle gå igenom. Läs detta!

Om ni inte ser till så att lagen skrotas vägrar jag komma hem.

Men nu tänkte jag inte förvandla det här till en politisk blogg, blir bara lite till mig när jag läser om vad som händer där hemma.

Jag läser även indiska tidningar, till skolan får vi Hindustan Times och The Telegraph. Det är ganska intressant hur ett ord kan få så olika laddning. Först läser jag om piraterna i Sverige som gör allt dom kan för att stoppa avrättningen av vår integritet, och är då mina hjältar. Därefter läser jag i indisk media om pirater. Plötsligt har ordet en väldigt negativ laddning. Här kapar pirater fartyg, håller folk gisslan, dödar och har sig. Inga snälla killar helt enkelt. Här pratas inte om antipiratlagar, här skickas antipirattrupper. Jag kan liksom inte bestämma mig för om ordet "pirat" är negativt eller positivt laddat längre, men allt beror väl på omständigheterna.

Höst

Eftersom jag inte får vara med om någon svensk höst i år, och eftersom jag har en snäll och konstnärlig flickvän, så kom denna bit av svenska hösten som ett brev på posten:

Är hon inte duktig så säg. Den förgyller numera mitt rum och skapar avundsjuka i korridorerna.

Nu gör inte lysrörsbelysningen den riktigt rättvisa, men ni får tänka er att den är finare i verkligheten.

Vill du skicka höst, vinter eller något helt annat till mig?

Gör då det till denna adress:

Jonas Karp, TSTMR 116

XLRI

CH AREA (E)

Post Box no - 222

Jamshedpur - 831035

INDIA

Happy Diwali

Idag har det firats Diwali här på campus. Började med en lite puja (där vi tillbad Lakshmi och Ganesh) vid sextiden. Därefter gick vi runt till de olika professorernas hem, dom bjöd på mat och sötsaker (alla professorer och sånt bor på campus med sina familjer). Gott var det, fick testa massa grejer man inte testat innan. Specialitéer från hela Indien. En av dem hade även ett litet tempel (eller vad det kallas), där visade han hur man utförde en puja, och efter det fick man en fin röd prick i pannan. Alla andra utbytesstudenter var väldigt avis på min prick, men dom får skylla sig själva som inte besökte någon.

Diwali är lite som vårat nyår, fast dom smäller smällare och skjuter raketer hela dagen. Deras smällare och raketer låter dock lite mer än vad vi är vana vid, dom har dessutom många många fler (vilket nog kan ha något att göra med antalet människor, men ändå).

Det sägs att man får tur idag, så många indier som i vanliga fall inte spelar, gör det idag. Därför drog vi igång lite poker. Jag hade lite tur med mig, slutade trea, och vann 50 rupees. Tack Lakshmi.

Kolkata

Så, hemkommen från den skitiga staden igen. Det blev en intressant resa, så gör dig beredd på ett långt inlägg. Tror jag gör som med de flesta sagor, och börjar i början.

Vi lämnade campus, lite senare än planerat, strax efter 12. Eftersom matchen började 5, visste vi från början att vi skulle missa första halvlek, men ingen brydde sig särskilt mycket. Nu kan jag inte stava till bilägarens namn, så jag kallar honom S. S äger en Suzuki Maruti, en inte så stor bil, men väldigt anpassad för Indien.

S's Armébil

Vi pressade in oss, Jag, Stefan, Charles och Julie. Lite trångt blev det i baksätet, men det funkade. Det var föresten bara jag, Stefan och Charles som skulle se matchen. Julie skulle träffa en kompis i Kolkata.

Motorvägen, som S kallade det, var helt otrolig. Det går inte att förklara riktigt, det går verkligen inte att likna med något i Sverige. Nja, bitvis kan man nog likna den med en nyplöjd åker. Det är en av de sämsta vägar jag sett, men efter några mil blev asfaltsbitarna tätare. För att till slut bestå av asfaltsväg, med många hål i. Motorvägen är precis så bred att två lastbilar kan mötas, och gott om lastbilar finns det. Något som man vänjer sig vid är alla hinder på vägen, helt plötsligt står en ko mitt på vägen, eller en hund, eller en get, eller en människa, osv osv. Det går inte allt för fort framåt iaf.

Ibland är vägen så bra att det är möjligt att filma. Då ser det ut så här, för att ge er en känsla liksom, hehe.

Till slut blir vägen rena drömmen, tvåfilig, ganska bra asfalt och en refug mellan våra två, och de två mötande filerna. Här går det lite snabbare iaf, men fortfarande är det gott om långsamma fordon som tuk-tuk, cyklar, mm. Sen händer det att man får möte också, vilket är helt sjukt. Någon tycker att det blir en genväg om man kör mot trafiken, och väljer då den vägen. Vi mötte allt från motorcyklar till lastbilar. Men sen sker det ju lite olyckor också, diverse olyckor fick oss faktiskt ytterligare försenade.

Lunch käkade vi också. Vi stannade på en krog efter vägen, det sades att den blivit utnämnd till 3e eller 4e bästa matstället i Indien (fina restauranger osv exkluderade). Riktigt bra mat var det. Bästa jag ätit på bra länge faktiskt. Mysigt ställe var det också, för att ligga bredvid motorvägen.

S och Stefan sitter och äter.

Efter lunch bar det av mot Kolkata igen. Klockan blev 5, vilket betydde att matchen startade, men vi var fortfarande övertygade att vi skulle hinna med lite av matchen iaf. Dock gjorde fler olyckor och en enkelriktad bro att vi kom fram klockan kvart över 7, och vid det laget var matchen redan slut.

Vi träffade S's barndomskamrat Krisanu (jag fick hans visitkort, så jag kan stava hans namn). Han var en lite rund herre i trettioårsåldern, eller han var trettio exakt. Efter att ha hälsat på honom stack Julia iväg i en taxi mot egna äventyr, och S stack iväg i sin bil mot sina föräldrars hus. Jag, Stefan och Charles hoppde in i Krisanu's bil.

Han behövde besöka sitt kontor, så vi följde med och fick en kort tur där han förklarade vad dom gjorde. Krisanu är VD för Godhuli, ett hem för rika äldre människor.

Efter titten på hans kontor, åkte vi och drack en kopp te hos en släkting till honom. Mycket trevligt. Fick även lite "sötsaker" där, mindre trevligt, men ändå bättre än många andra sötsaker jag testat.

Därefter åt vi middag, kommer inte ihåg vad maträtten hette, men det är tydligen i Kolkata man ska äta den. Självklart visste han även vilken restaurang som var bäst på den i Kolkata. Och gott var det, jättegott.

Efter maten började vi röra oss mot hans hem, eftersom klockan var efter 11 så var alla barer stängda, men han kände till en på vägen som var "öppen". Så där tog vi en öl, och snackade lite skit.

Det framkom att han hade varit väldigt inne i yoga och meditation när han var yngre. Han mediterade 2-3 timmar om dagen osv. Hans föräldrar hade tom blivit oroliga att han skulle bli en "sage" och flytta till Himalaya. Men han var bara väldigt intresserad och ville bemästra meditation. Han sa att tack vare att man blir så fokuserad av meditation, så kan han se nya affärsidéer, och se problem med dom osv. Att han var så kunnig inom meditation och yoga var lite oväntat, det var det sista man trodde om honom när man först träffade honom.

Efter ölen åkte vi hem till honom. Han hade tre hus, som låg vid en liten sjö. Nu låter detta väldigt pittoreskt, men sjön är en liten fyrkantig en, inklämd mellan (c:a) fyravåningshus. Han hade själv två st fyravåningshus och ett på bara två våningar tror jag. Stora hus var det iaf.

Hans hus.

Där träffade vi hans träffade mamma, och sedan gick vi och la oss.

Det var nog den hårdaste säng jag någonsin sovit på, jag har sovit på vardagsrumsmattor som varit mjukare (och då snackar vi normala mattor, inte nått fluff eller så). Men gott sov jag. Nästa dag, drack vi först lite te, därefter gick vi runt och hälsade på resten av familjen.

En liten del av familjen.

Vi blev även bjudna till hans systers bröllop, ska bli spännande. 25 november går det av stapeln. Jo, med hans syster, menas hans syster i hans "extended family", så vi skulle nog säga kusin eller något liknande.

Efter lite frukost, som för övrigt är den bästa jag haft i Indien, bestående av mackor med grönsaker på och kokta ägg från nån sorts vildhöns, så åkte vi iväg för att titta på hans hem för de rika äldre. En chaufför hade vid det laget väntat på oss i en timme nedanför. Nu åkte vi inte heller nån liten Suzuki, här var det Mahindra Scorpio som gällde. Det är en lite lyxigare variant av stadsjeep kan man väl säga. Den har skärm i taket om man vill titta på DVD, elektriska fönsterhissar, AC, osv. Men framför allt har den en starkare motor och bättre stötdämpare. På Kolkatas vägar gör detta verkligen skillnad. Dom är inte jämna någonstans, och det är folk och djur överallt på dom. Helt galet hur han körde. Vanligtvis körde han i 70 km/h, konstant tutande så folk flyttar sig. Stundtals kom han upp i 110, detta på vägar som vi hemma knappt skulle våga köra 30 på. Helt galet helt enkelt. Nu tror jag inte att vår förare var mer galen än någon annan, men skillnaden är att dom andra på vägen trampar fram sina fordon eller så har dom en liten motor och dåliga stötdämpare, och kan därför inte komma upp i några hastigheter.

Men fram kom vi iaf, i ett stycke också. Hans hem för de rika äldre var under uppbyggnad, men såg ut att bli väldigt mysigt. Dock verkar det vara lite väl mycket trappor mm för att passa äldre, men det blir nog bra.

En bit av hemmet för de rika äldre.

Därefter var det dags för oss att ta tåget tillbaka till Jamshedpur. Självklart körde dom oss dit, men trots galet framförande av fordon, så kom vi för sent till tåget. Vi hoppas att även tåget är försenat, och efter att ha irrat runt lite blir vi visade mot ett tåg. Vi hoppar på, jag visar upp vår biljett och frågar om det är rätt tåg. Får ett "ja" till svar, så vi går på. Strax börjar tåget röra sig, men efter en stund kommer kontrollanten, som inte alls tycker att vi är på rätt tåg. Visserligen går detta också till Jamshedpur och Mumbai, men vi hade missat det vi egentligen skulle med. Efter lite ordbyten så ger dom upp och lämnar oss i fred.

Väl framme i Jamshedpur åker Stefan vidare mot Mumbai för att hämta Zacke och Pill, medan jag och Charles hoppar av. Här i Indien funkar det som så att man lämnar sin biljett till ännu en kontrollant innan man lämnar stationen. Självklart gillar han inte vår biljett alls, och vill ge oss böter. Det vill inte vi ha, så vi diskuterar även här en längre stund innan han ger upp och släpper ut oss.

Väl ute från stationen ska vi leta upp en rickshaw. Det brukar kosta 80 rupees, men vi får snabbt tag i en för 70. Den tar vi säger vi, samtidigt som en annan kontrar med 60. Ok, då tar vi den, när den första kontrar med 50. Den andra säger 40, och vi hoppar in. Den första säger efter en stund 30, men nu sitter vi ju redan i den så. Maken till priskrig har jag aldrig varit med om där, dom brukar vara hårda på sina 80 rupees. När vi kommer fram visade det sig att dom var det även nu, för då vill han ha 80 rupees ändå, och tycker det är ohyggligt orättvist när vi bara ger honom 40. Mycket märkligt. Han tycker det är så orättvist att han följer efter oss, får tag i en tolk, så han kan förklara hur orättvist det var. Efter vi förklarat att han sa 40, antar jag att tolken sa ett par väl valda ord, för han vände iaf och gick.

Och så slutade sagan om de tre pojkarna som skulle på fotbollsmatch.

Fotboll i Kolkata

I morgon bitti bär det av mot Kolkata igen. Det mesta är mer eller mindre oklart, men jag kan berätta vad jag vet.

Vi åker bil dit med en kille här på skolan som ska till sin familj en bit utanför Kolkata. Vi kommer trängas in 4 personer plus honom i hans lilla bil. Där ska vi sitta i c:a 6 timmar, med en matpaus på ett, vad han säger iaf, riktigt bra matställe.

Inte nog med att han kör dit oss, han har även löst boendet åt oss. Vi får bo hos en kompis till honom, och eftersom kompisen är VD för nått företag så har han antagligen ett ganska stort hus. Ska bli kul att bo hos en riktig indier, och äta riktig indisk mat och sånt.

Sen ska vi på fotbollsmatch. Det är derby (vad det betyder vet jag inte, vet inte du heller så bryr du dig nog lika lite som jag gör). Jag vet inte vilka som spelar, men tror att ena laget är västbengalerna. Hursom så spelas matchen på en gigantisk stadium, den rymmer 120 000 personer. Nu kanske det inte kommer vara fullsatt, men det kommer nog vara sjukt mycket folk ändå, och som vår indiske vän uttryckte sig så kommer det vara "roudy". Han pratade om huliganer och sånt, men det är nog inte så farligt tror jag. Fast jag ska nog låta bli att skrika och vara glad vid fel tillfälle ändå.

Hemfärden går med tåg på söndag. Landar lagom till en föreläsning i min favoritkurs, hoppas jag orkar gå på den. Dagen efter har jag prov i samma kurs, på de sista 3 kapitlen i The Holy Geeta, vilket betyder c:a 200 sidor. Blir nog mer eller mindre omöjligt att hinna läsa dom, men det löser sig.

Bibliotek

Vissa saker funderar lite annorlunda här.

Vi har en uppgift som skulle lämnas in idag, vi skulle skriva 1500 ord om Rama's karisma. Jag lyckades få ner lite drygt 1200 ord (det räcker nog tror jag, speciellt med tanke på att många indier skiter helt i uppgiften). Hursom, jag byter till långbyxor och går mot biblioteket för att skriva ut. Kanske ska berätta att sist jag försökte komma in på biblioteket hade jag shorts och t-shirt. Då satt det en nitisk vakt där som vägrade släppa in mig, han sa att man måste ha långbyxor.

Men nu kommer jag dit i långbyxor och linne, där sitter samma nitiska vakt. Icke att jag får komma in, jag har ju linne. Men vafan, kunde han inte dragit hela dresskoden sist, nej resten får man gissa sig till.

Nu ska uppgiften lämnas in om tio minuter, så jag hinner ju inte gå tillbaka och byta. Jag undrar om jag inte bara kan få skriva ut, men han är stenhård. Bara att ge upp. Istället hugger jag tag i en propert klädd kille som är på väg in, och ber honom skriva ut det åt mig, vilket han gladeligen gör.

Men vad är det för fjanterier, får man inte läsa böcker bara för att man visar axlarna. För första gången i mitt liv önskar jag att jag hade sådana skinbyxor med hål för skinkorna, som dom brukar ha i vissa dåliga amerikanska komedier. Skulle vara jättekul att se honom springa efter en när han insett vad han har släppt in.

Mat reloaded

Nu slumpade det sig så att så fort jag skrev om att jag var smått trött på maten här i mässen. Så bjuder de på skolan som kommer från (hoppas jag säger rätt nu) Tamil Nadu på mat. För att vara på säkra sidan kan man helt enkelt säga södra Indien.

Denna mat äts inte på nån rostfri bricka med sked och gaffel inte. Här får man ett blad från ett bananträd som tallrik, sen äter man med handen (förslagsvis höger). Maten består som vanligt av ris och diverse röror, men med helt nya smaker, riktigt gott var det. Hoppas det kommer fler sådana kvällar, med mat från andra delar av landet.

En mindre rolig sak jag kan rapportera är att jag nyss kom fyra i ett parti poker. En placering till så hade jag gått plus, men nu förlorade jag mina 100 rupees. Men har man roligt så är man en vinnare... eller?

Mat

Tänkte berätta lite om maten här. Jag har försökt ta med kameran och fota ett av varje mål. Jag har nu insett att jag aldrig kommer lyckas, men här kommer iaf lite.

Mattiderna ser ut som så här:

• Frukost 8:00 - 10:00
• Lunch 13:00 - 14:30
• Snacks 17:00 - 18:00
• Middag 20:00 - 22:00

Frukost:

Eftersom frukosten är så tidig, och inte speciellt bra, så går jag oftast inte dit. Om jag nu lyckas ta mig dit så kommer jag aldrig ihåg kameran, så någon bild får ni inte.

Det som serveras brukar vara te eller kaffe och cornflakes med varm mjölk. Sen ett tillbehör till som kan vara bröd med nån halvstark röra, eller bröd med sötsliskig sylt, eller något liknande. Inte min favorit på morgonen iaf.

Lunch:

Till lunch ser det ungefär ut så här:

Ibland ser riset annorlunda ut, ibland är det andra röror, ibland är brödet ett annat osv. Men konceptet är samma, bröd, ris, lite olika geggor. Det vita uppe till höger liknar yoghurt, det blandar man antingen med riset, eller så har man socker i och äter det som det är. Resten är olika kryddiga grönsaksröror.

Snacks:

Snacks kan vara lite vad som helst. Det här vet jag inte riktigt vad det är, men påminner om mannagryn.
Annars kan det vara samosa, eller bröd med någon fyllning eller liknande.

Middag:

Middagarna ser lite ut som luncherna. Samma koncept med ris, bröd och olika röror.

Även om man i början tyckte att allt var spännande och jättegott, om än starkt, så börjar man nu tröttna på att äta samma mat om och om igen. För även om dom serverar många rätter, så är alla mer eller mindre samma, och man har ätit alla så många gånger nu. Sen att alla mat serveras på brickor i rostfritt stål, i sann fängelseanda, gör ju inte saken bättre. Är nog inte långt till att man börjar drömma om svensk husmanskost på nätterna. Synd att det inte finns något IKEA här. Kan nån ringa Ingvar och be han öppna ett?

Ny bok igen

Denna bok är senast inkomna. Nu har jag på några veckor fått mer kurslitteratur än vad jag normalt införskaffar på ett år. Tur att det inte kostar något.

Han på bilden påminner lite om vår professor. Vår professor har lite kortare skägg, inga glasögon och ser inte lika bister ut. Också har han vanliga kläder. Blev kanske inte så mycket likhet kvar, hursom så är han lätt en av de coolaste lärare jag har haft.

Sabotage

Det finns utanför min dörr ett lysrör. Jag vill gärna ha mörkt i rummet när jag ska sova. När detta lysrör är tänt, blir det inte mörkt i mitt rum. Dock tycker folk att detta lysrör är jättebra när dom ska hämta vatten. Så dom kommer med sin tomma flaska, tänder lysröret, fyller sin flaska och går. Ingen kommer på tanken att släcka efter sig. Här någonstans krockar våra intressen, mitt intresse för mörker, och deras för att tända lampor.

Som jag ser har jag två val. Antingen gå upp någon gång per kväll, gå ut från mitt rum, gå tio meter, släcka lampan, och gå tillbaka. Eller så väljer man, vilket jag gjorde, alternativ två. Man plockar bort glimtändaren. För er som inte visste, eller har förstått det än, så tänds inte lysröret utan en glimtändare.

Jag är ganska säker på att ingen av mina studiekamrater ens vet vad en glimtändare är (Stefan borträknad), och än mindre skulle få för sig att hitta och skruva dit den, även fast den nu ligger nedanför lampan. Så jag tror nog jag ska kunna njuta av detta mörker resten av tiden här.

Om nu detta agerande följer dharma eller inte, det vet jag inte.

U-lands problem

Det finns många maskiner som ger ut filtrerat och kylt dricksvatten utspridda över campus. Jag har en av dessa 10 meter från dörren. Vilket är väldigt smidigt, då man hämtar vatten flera gånger per dag. I flera dagar nu har denna maskin varit trasig, och närmaste maskinen ligger på andra sidan huset på denna våning. Alltså har jag i några dagars tid gått till andra sidan huset efter vatten. Till igår, då slutade även denna funka. Nu får jag leta mig till en annan våning. Väldigt jobbigt.

Fast det verkar som dom börjar få stil på den närmaste, så ni behöver inte oroa er för mycket...

Apropå pengar

Det är inte gratis att bo här på skolan, och för någon vecka sedan sedan betalade jag avgiften. I den ingår saker som boende, mat, osv för hela tiden jag bor här.

Dock känns det lite konstigt att ge ifrån sig en så här tjock bunt femhundringar:

40 000 zelda-pengar

Apropå Kolkata

Jag glömde visst, i min iver att berätta en massa trams, att berätta hur Kolkata var som stad. Nu hinner man ju inte få en bra bild av en så stor stad på så kort tid, men av det jag hann se att dömma så kan jag komma med en liten recension. Jämfört med Mumbai, som är den enda stora indiska stad jag varit i innan, så kändes Kolkata väldigt litet. Det kanske inte är så konstigt, då den är ganska mycket mindre. Det bor knappt 8 miljoner i centrala Kolkata, fast räknar man med förorter så blir siffran knappt 16 miljoner.

Så allt är mindre i Kolkata, husen, utbud, mm. Men framförallt är Kolkata skitigare. Allt är faktiskt jätteskitigt. Varför förstår man om man beger sig ut i staden någon timme, och sedan torkar ansiktet med en servett. Den blir svart. Förkyld som jag var, kan jag intyga att samma sak händer när man snyter sig. Känns inte alls hälsosamt. Smogen syns väldigt väl på kvällen i lampor och bilars strålkastare. Bortsett från att allt är i skitigaste laget så gillar jag Kolkata. Jag skulle dock inte stanna där en längre tid, då jag är rädd om min hälsa.

Föresten så har jag sett Ganges nu, häftigt va. Ok, inte på nära håll, bara åkt över den på en bro, men ändå.

Kolkata here I... leave

Nu är vi tillbaka i Jamshedpur igen. Jag hann inte se lika mycket som jag ville av Kolkata eftersom jag hade feber, huvudvärk, halsont, osv... Jäjä, men det vi hann med var helt ok... det mesta av det iaf. Exempel på något som inte är ok är att bli duschad av en okänd vätska som kastas ut från ett fönster, vilket hände mig och Stefan. Inte ok alls, men, det är Indien.

Durga Puja däremot, det va kul att se. Det är här man tillber Durga. Durga är bl.a. Ganesh's mamma. Hursom så bygger man upp massor med små "tempel" över hela staden, med avbilder av gudar i. Ok, små kanske är att ta i, 10-20 meter var dom vi såg. Om man står ut med att trängas kan man ta sig in i dom och titta närmare, vilket jag bara gjorde en gång. Dom byggde även upp (minst ett) nöjesfält och smyckar hela staden med lampor på husen osv. Tjusigt som tusan. Tydligen så sägs Durga Puja i Kolkata vara "Östra halvklotets Karnevalen i Rio".

P.g.a. feber och sånt så lämnade jag och Stefan festivalen ganska tidigt, och lade oss på rummet och kollade på TV och åt soppa och drack te och försökte bli friska. De andra som var med festade istället hela natten. Vissa mer än andra, en kille fick en spricka i nyckelbenet p.g.a en dispyt vilken involverade en cigarett. Har inte fått nån klar bild av vad som hänt, men det hela låter väldigt onödigt. Eller, onödigt är det ju alltid, men lite extra onödigt. Men men, dom växer väl upp dom också.

Det var föresten tur att vi stannade och kollade på TV, för när jag slökollade på reklamfilmerna tänkte jag "honom känner jag igen"..... "var känner jag igen honom från?"..... "TV? nej, reklamskylt? nej"..... Kom ihåg att jag har feber och är väldigt trött och därför kanske tänker lite långsammare än vanligt, men tillslut går det upp ett litet ljus "honom träffade ju jag i Bollywood, vad roligt"..... "men vänta nu, han var ju med i reklamfilmen vi spelade in"...... "men men men, det är ju MIN reklamfilm dom visar på TVn!" Vid det här laget var reklamfilmen slut, jag hann inte ens notera företagets namn. Resten av kvällen satt jag på helspänn vid varje reklamuppehåll med kameran redo att filma, men den visades inte igen den kvällen. Snopet, men riktigt skoj ändå.

På tåget hem hände något lite annorlunda, det kommer ofta på tiggare i olika former. Vet inte hur väl man kan beskriva alla olika former utan att folk slutar läsa min blogg. Vi säger så här; barn som är mer eller mindre rena, tanter och gubbar som är mer eller mindre unga, människor med fler eller färre lemmar, för att nämna några. Nu tänkte jag inte ta mig in på ämnet djupare än så, men visst får man se hemska saker. Nu blev det en fin inledning till den roliga grej jag tänkte skriva om. Men men, jag kör på ändå. Helt plötsligt, när jag sitter och njuter av landskapet som flyter förbi, knackar någon mig på axeln. Jag vrider på huvudet, och framför mig står en... transvestit! Jag såg ju två tidigare, men nu står en här och knackar mig på axeln. Hon tar mig på pannan, sen på hakan. Jag förstår inte riktigt vad det betyder, men ser att hon har massa tio rupees sedlar snyggt vikta och lindade runt ett finger. Aha, hon vill ha tio rupees av mig. Nyfiken som jag är, försöker jag få förklarat vad det betyder, men får bara proceduren upprepad. Efter ytterligare ett försök med samma utgång, tackar jag nej till vad hon nu erbjöd, och hon gick vidare. Märkligt möte, men jag undrar fortfarande vad det betyder.

Kolkata here I come

Nu drar jag till Kolkata (Calcutta har också bytt namn), kommer tillbaka den 9e.

Calcutta

Dans, fest och tatuering

Nu har det hänt grejer här borta, jag har bl.a. vunnit pris för mitt dansande och skaffat mig en tatuering.

I förrgår var vi på en traditionell festival. Eller, en del av en niodagars festival. Det var en massa dansande och riktigt häftigt. Först var det lite framträdanden som såg ut ungefär såhär:

Efter detta fick alla som ville delta i dansandet. Det var dels lite ringdanser eller vad man ska kalla det, sen parvis med pinnar, som man slår mot varandra i ett visst mönster, svårt att förklara. Efter vi dansat med pinnarna återgick det till ringdansande igen. Jag kom ifrån de andra, och dansade resten av kvällen med dessa:

En massa kids, runt tjugo totalt, och alla var lika nyfikna på allt från var jag kommer ifrån till tatuering och piercing. Dom lär mig alla olika danssätt, berättar när man ska sätta sig ner, när man ska hoppa upp och klappa med händerna osv osv. Vi hade ett bra utbyte helt enkelt, vet inte vilka av oss som hade roligast, jag hade iaf skitkul. Och blev även skitsvettig.

Efter dansandet var klart, blev jag uppropad till scenen och fick mycket högtidligt ta emot ett paket. Tydligen fick vissa som varit extra underhållande presenter. Sex stycken "Brinjal Garden"-skålar fick jag, mycket fina.

Vi kom hem från festivalen runt ett tror jag, och då var det dags att gå på fest. I huset bredvid hade  de ordnat med ljudanläggning, ljus, bar, osv.

I baren hade dom ett lite speciellt system. Man gick till en kille, sa vad man ville ha och vilket rum man bor i. Han skrev upp, och man fick en plastbricka. Denna plastbricka gav man till nästa person, som blandade drinken, hämtade ölen, eller vad man nu beställt. Inga pengar, inget trassel.

Festen höll, i vanlig indisk ordning, på till klockan sex. Och efter det drog vi iväg några stycken och åt frukost. Så jag kom i säng vid halv nio-tiden. Tur att min föreläsning dagen efter började klockan sex.

Igår däremot, var det final i en fotbollsturnering som hållit på i nån dag. Vi utbytesstudenter hade ett lag, "European Allstar Deluxe". Vi vann så klart hela alltet. Och jag hejade på i min nygjorda tatuering:

Efter att henna-färgen tagits bort, såg den ut så här:

Ganska orange, men den ska bli mörkare med tiden sägs det. Den ser ju inte riktigt ut som den jag hade ritat upp åt honom, men den här blev mycket mer indisk, så jag är nöjd ändå.

Recention: Hari Puttar: A Comedy of Terrors

Först ska jag väl säga att jag kanske inte förstod riktigt allt i filmen. Även om den utspelar sig i London, och dom pratar lite engelska ibland, så pratar dom mest hindi. Av Hindin förstod jag bara ett ord, "dadu" betyder "bror"... om det nu inte har fler betydelser.

Spoiler alert!

Jag kan kort sammanfatta filmen, som "en rippoff på ensam hemma". Fast istället för att bara en kille glöms kvar, glöms både en kille (Hari) och en tjej (Tuk tuk) kvar i ett gigantiskt hus. Två klumpiga skurkar försöker ta sig in i huset för att stjäla ett microchip. Hari och Tuk tuk lyckas skrämma bort skurkarna genom att spela delar av filmer på TVn, få dom att tro att det är fest genom att dansa runt med pappgubbar, elektrifiera dom med en tvättlina, spruta chili i ögonen med vattenpistoler, osv osv... med andra ord, det är ensam hemma fast på Hindi.

Så här bor jag

Jag tänkte att det var dags att visa bilder på rummet mitt.

Skrivbord, och fönster. Utsikten orkar jag inte ens visa, men det är en husfasad.

Garderob och lite hyllor. Bra skit.

Dörren är bra. Soptunna till mitt skräp. Ja, det va väl allt det.

Bilderna är några veckor gamla. Nu för tiden har jag även två mattor, en liten tavla, små högtalare och lite annat krafs... men också mindre städat, så ni får nöja er med dessa bilder nu.

Men badrummet kan jag ju visa också:

Handfat och urinoar.

Denna vet jag inte om någon nånsin använder, men vi har en iaf.

Vi har en helt vanlig toa också.

Nästan helt vanlig... istället för toapapper.

En av våra två duschar.

Jaha, det var det det... skicka gärna bilder på hur ni bor, och era toaletter... jag sammanställer och lägger ut i ett senare inlägg.

Indiskt rockband

Det finns ett rockband här på campus. Dom har en liten replokal och lite instrument. Instrumenten är riktigt risiga. Magnus hade inte tagit emot deras trumset ens om Dave Grohl han själv kastade det mot honom. Men dom spelar så gott dom kan med det dom har.

Detta band skulle vara sista delen av en show som juniorerna skulle framföra för seniorerna (som jag skrev om för två inlägg sen).

Showen var ju nånting speciellt bara den. Den skulle börja klockan tio på kvällen, men den började runt halv två. Själva showen gick ut på att juniorerna framförde olika nummer, medan seniorerna försökte se till så dom inte kunde framföra dom. T.ex. säg att numret är en dans, då försöker seniorerna ta sig upp på scenen och dansa fult framför dom. Det står en rad juniorer framför scen som försöker förhindra detta, men allt som oftast slutade det med att först en kom upp på scenen, för att några sekunder senare vara proppfylld med folk som dansar. Detta gör att numret får startas om. Tar det lång tid att starta om, skriker alla i kör "Why are we waiting, junior's masturbating". Dessa omstarter gör också att showen blir väldigt lång.

När väl bandet börjar spela är jag enda utbytesstudenten som orkat vänta. Inte helt konstigt, med tanke på att klockan är runt halv sex. Men vad gör man inte för lite musik.

Bandet var inte så värst bra. Lite sämre än ett högstadieband. Jag kan nu förstå varför det finns så lite indisk rockmusik. Men det va kul. Riktigt kul att höra deras tolkningar av allt från Evanescence till Pink Floyd. Även om jag var sjukt trött klockan sex, när dom var klara, så var det ändå värt det att stanna kvar.

Mera böcker igen

Tänkte vara konsekvent och lägga upp bilder även på dagens fångst:

Det här ju böcker som jag, om jag inte skulle hinna läsa dem här, kommer att läsa när jag kommer hem till Sverige.