Löser det sig?

Jag går en kurs som heter Retail Management. I den jobbar(?) vi i grupper, och har fått olika uppgifter. Tanken är att vi ska förbättra Spencer (en butikskedja som liknar Ica, Konsum och dom). Vi har haft några veckor på oss att jobba med det hela, och i dag skulle frukten av vårt arbete redovisas.

När jag gick till klassrummet var jag lite fundersam på vilken grupp jag egentligen tillhörde, eftersom jag inte lyft ett finger i detta grupparbete. Dock är ju "det löser sig" lite av mitt motto, så jag tänkte att det här löser sig nog det också. Mycket riktigt, jag hinner inte mycket mer än sätta mig innan en tjej säger "Hej, du är i vår grupp". Jaha, då var det mysteriet löst iaf. Sen fortsätter hon att berätta att dom har fixat power-point-presentationen och allt idag. Jag skulle tydligen fått ett mail om det hela som jag missat helt. Men nu vet jag vilken grupp jag är i, och vi har t.o.m. något att visa.

Grupp efter grupp redovisar, tråkigare och tråkigare power-point-presentationer visas, långsammare och långsammare går tiden. Sen helt plötsligt vänder sig en kille som sitter framför mig om och säger "din grupp är nästa". "Jasså, tack så mycket" säger jag, samtidigt som jag funderar vad jag ska göra åt det. Vår tur kommer, och en kille vinkar åt mig att komma. Jag vänder mig om och kollar på tjejerna som är i min grupp, men dom pratar med varandra och verkar inte alls bry sig om vad som händer. Här får jag nån slags uppenbarelse, killen som står nere framför tavlan är inte alls i samma grupp som tjejerna. Hmm, nu har jag gått från att inte ha någon grupp, till att ha två grupper. Vilken ska man välja då? Jag knallade ner till killen. Jag känner mig lite dum som inte hjälpt till ett dugg än så länge (men det är ju lite deras fel som inte berättat dom gjort värsta undersökningen och presentationen). Han tycker inte likadant och säger bara "no worries, no worries", och vill att jag ska sköta power-pointen. Och om jag sköter power-pointen. Jag bläddrade fram som om jag inte gjort något annat, så duktig var jag. Och nu underdrev jag ändå.

Vid rasten visade det sig att tjejerna trodde att jag var Olivier, så jag meddelade att han var i Darjeeling, och alla var nöjda.

Summan av kardemumman är alltså att: allting löser sig.

BTW, jag spelade även en omgång poker i kväll. Jag slutade etta, och gick hem med 200 rupees extra i fickan. Vad säger du nu då Mangos bedragare?