Sista inlägget

Sen åkte vi hem.

Hej då!

Taj Mahal

Till slut hade bussen skumpat fram till Taj Mahal, ja, nästan i alla fall. Bensin- och diselmotorer är inte välkomna i närheten av Taj Mahal på grund av att föroreningar förstör byggnaderna. Dock fanns det många andra fortskaffningsmedel, t.ex.: häst, kamel, cykel- och spring-riksaw, elefant och elbil.

Vi fick veta att vi skulle vara tillbaka om en timme, vilket vi tyckte var väldigt snålt med tid. Men vi åkte iväg i en liten elbil. Väl framme möts vi av världens längsta kö. Vi var övertygade om att kön skulle ta en timme bara den, men vi köpte varsin biljetter i en kur bredvid kön. Sen fick vi veta att det fanns en annan ingång, vi följde genast efter några indier som verkade veta var dom skulle. Och mycket riktigt, snart var vi framme vid en tio gånger kortare kö. Det tar ändå en liten stund att köa, och Indien är inte så värst jämställt, då kvinnor får gå före i kön. Men till slut kom vi fram, och då möts vi av detta:

Taj Mahal uppenbarar sig.

Lite närmre Taj Mahal

Ännu närmre Taj Mahal

Här får man inte lägga sina skor (eller hur det nu var)

Blandade bilder från Taj Mahal på nära håll.

Blandade bilder från Taj Mahal på nära håll.

För att komma in i själva Taj Mahal fanns det en kö som fick den första att se kort ut. Det skulle garanterat tagit längre tid än den timme vi hade på oss att stå i den, säkert det dubbla. Vi kom snabbt fram till att den vägen var utesluten. Men efter att ha gått runt ett varv hittade vi en liten port på baksidan, det var där de köande kom ut när dom köat klart och tagit sig genom byggnaden. Där smiter vi in, tänkte vi. Problemet var bara att det stod en vakt där för att folk inte skulle få sådana idéer. Vi lyckades övertala honom att vi hade tappat bort någon där inne, sen smet vi in, och tog oss fram genom strömmen av människor. Efter en stund kom vi fram till ingången till själva gravkammaren. Där stod fler vakter, vakter som inte gillade att vi kom från fel håll. Dock var det så mycket folk, så vi smet bara förbi, som dom pojkspolingar vi är. Gravkammaren var helt mörk, den såg ut ungefär så här:

Gravkammaren i Taj Mahal

Efter det gick vi ut rätt väg, och knallade vidare runt på området.

Det fanns två moskéer, en på vardera sida om Taj Mahal

Sen var vi tvungna att vända tillbaka mot bussen. Vi var redan sena. Vi misstänkte att de flesta indier kommer vara sena dom också, men skyndade oss ändå.

Väl ute från området frågade en ung kille med cykel-riksaw om vi ville ha skjuts, vi skämtade med honom och frågade om han var snabb, vilket han sa att han var. Vi hoppade upp, och den killen ljög inte, han var snabb. Han cyklade på som en dåre mellan kameler, hästar och elefanter. Inte ens elbilarna hade någon chans mot den här killen. Jag och Ek håller oss krampaktigt fast för att inte flyga ur när han gör sina omkörningsmanövrar. Väl framme fick han bra dricks för att han var så snabb, han blev glad. Det blev inte vi, för det var bara vi och ett par till som kommit än. Kommer inte ihåg hur länge vi fick vänta, men minst en halvtimme var det iaf.

Vägen hem till New Delhi var ganska tråkig, vi stannade på några heliga ställen på vägen. Eftersom vi inte visste vad de var för ställen, och att vi var trötta, samt att dom skulle strula till allt för en, så struntade vi i dom. Jag hamnade dock i oenighet med en affärsinnehavare som hade sin affär bredvid ett av stoppen. Han ville sälja en tavla till mig. Han sa att det var Krishna med sin fru, men jag såg klart och tydligt att det var Krishna med sin älskarinna. Affärsinnehavaren påstod att Krishna inte haft en älskarinna, vilket jag tyckte var befängt, jag har bestämt för mig att han hade flera tusen älskarinnor. Varav en älskarinna var speciell, vilken jag fått lära mig är hinduismens mest kända kärlekshistoria. Efter någon minut höll vi båda fast vid vår åsikt, så jag gick. Utan tavla.

Sent på natten kom vi fram till New Delhi, och sov mycket gott i vårt lilla rum.

Resan till Agra och Agra Fort

Efter att vi utforskat New Delhi lite tyckte vi att det var dags att ta oss till Taj Mahal. Man kan ju faktiskt inte åka till Indien utan att besöka Taj Mahal.

Sagt och gjort letade vi upp en researrangör. Vi ville åka tåg, men mannen bakom skrivbordet upplyser oss om att det inte går att åka tåg till Agra, vi måste åka buss. Jag blev inte överlycklig då mina erfarenheter av bussar har varit blandade. Jaja, vi åker väl buss då. Mannen bakom skrivbordet tycker att vi ska åka en buss som lämnar New Delhi tidig morgon och kommer hem på kvällen, på vägen stannar den på Agra Fort, Taj Mahal och en massa andra sevärdheter. Vi har begränsat antal dagar kvar i landet, så vi tycker det lät bra. Något som vi inte tyckte lät lika bra var priset, det lät mycket tyckte vi, så vi sa att vi skulle tänka på saken och börjar lämna resebyrån. Det kanske ska tilläggas att det här var en statlig resebyrå. Innan vi hunnit gå ut så ropar han ett nytt pris, avsevärt mycket lägre. En statlig resebyrå som man kan pruta på, märkligt. Det visade sig senare att vi betalat mindre än de indier som åkte med, ännu märkligare. Nåväl, vi meddelade vilket hotell vi bodde på, och betalade.

Tidigt nästa morgon blev vi hämtade av en man och vi gick till mötesplatsen där fler morgontrötta resenärer väntade på bussen. Vi väntade nog närmare en timme på den, men till slut kom den. En helt ok buss, sköna säten och bra fjädring. Vi skumpade iväg mot Agra med ett tjugotal indier, och någon enstaka västerlänning.

Första stoppet var en lunchrestaurang, alla var fortfarande riktigt trötta men vi hittade något att äta, för att sedan åka vidare.

Till slut kom vi fram till Agra Fort. Det var mycket större än vi förväntat oss. Otrolig arkitektur. Det såg ut ungefär så här (för att visa en bråkdel av det):

Efter Agra Fort skumpade vi vidare mot Taj Mahal.

Bättre sent än aldrig

Såhär drygt ett år efter senaste inlägget så inser jag att det fattas lite bilder från slutet av resan. Nu inser jag ju att det troligtvis inte finns någon som läser detta, men rätt ska va rätt.

Här kommer lite bilder från New Delhi:

Såhär såg gatan vi bodde på ut, kommer dock inte ihåg namnet på den.

Samma gata...

Vi besökte ett fort, har för mig att det kallades "red fort".

Lite varstans hittade vi coola tempel i olika former.

Tunnelbanan var hi-tech, väldigt ovanligt.

Kartan över tunnelbanan, intressant jag vet.

Bilder från den berömda händelsen.

Det var allt från New Delhi. Återkommer med Agra och Taj Mahal lite senare.

Sista bilderna från Goa

Här kommer de sista bilderna jag tog i Goa. Först och främst några från vår Royal Enfield-dag.

Jag och min Enfield

Ek och sin Enfield

Korna tror ju att dom äger vägen.

(Höj volymen så ni hör motorljudet ordentligt, hehe)

Vi delade på en haj en dag

Ek och hajen.

Bara hajen.

Andra lösa bilder.

Vad Derek skulle ha kallat bollocks.

Ek var alltid lika fascinerad av mönstren på saker och ting.

Till sist vår vän Rupee.

Här vinkar han nyvaket av oss en alldeles för tidig morgon.

Bilder från Goa

Nu tycker jag att det är dags för en bildkavalkad... bildkavalkad.. kan man säga så? ...bildkaskad kanske låter bättre... vad betyder "kavalkad" egentligen? ...äsh, skit samma, här kommer ett gäng bilder från Goa; boende, julafton och lite sånt.

Stranden

Stranden

Slut på stranden

Det fanns alltid båtar, kor och hundar på stranden

Vår fina bungalow

Men det var terrorhot, så man fick hålla sig i skinnet

Det fanns kaffe på stranden

Och öl

Vi skulle äta julbord, väntar på mat

(från vänster Elli, Xenia och Derek)

Väntar fortfarande på maten

(från vänster Ek och James)

väntar väntar

(Julie)

(Vicky kom sent och fick inte vara med på bild)

Sen kom mat

Mycket mat, och god mat

Det hela avslutades med fyrverkerier:

Dock bara en raket, personalen tyckte det räckte så. Kanske Eks ben också, som började brinna lite, men det var det värt.

Jag är tillbaka

Nu är jag, som många kanske redan vet, tillbaka i Sverige. Efter alltmer högljudda klagomål tänkte jag att det är dags att skriva något igen. Jag skyller dröjsmålet på brist av eget boende, x-jobbsjobbande, pocket-tanks-spelande-sambosar, och annat som kommer i vägen för mitt bloggande.

Nu tänkte jag iaf börja knyta ihop säcken med grisen, lägga upp lite fler bilder och berätta om de sista dagarna i Indien.

Som plåster på såren skickar jag upp bilder på en tatuerare  i sann indisk anda. I Kerela träffade vi på denna man som satt på stranden och tatuerade folk. Han försökte övertala mig att skaffa en till tatuering, jag värderade dock livet högre och tackade vänligt nej.

Herr tatuerare

Får man inte all världens sjukdomar av denna

maskin så vet jag inte vad man får det av.

Avslutningsvis vill jag tillägna detta inlägg till min syster, som fyller år idag. Grattis igen syster!