Jag och Stefan åkte in till staden och beställde varsit par byxor. Man får nämligen inte ha shorts på lektionerna, och enda långbyxorna vi har är jeans, vilket skulle bli lite väl varmt. Skräddaren skulle ha en vecka på sig att sy upp dom, vilket är lite i längsta laget när man är så otålig som vi, men det ska nog gå. Ska bli väldigt spännande att se hur dom ser ut och sitter.
Just nu ligger jag i min hårda säng och längtar efter en madrass. Sängen på rummet har en, minst sagt, minimal madrass. Den har bara en, vad vi skulle kalla i Sverige, för bäddmadrass. Trots sina c:a 2 cm, är den helt ok att sova på. Man kan bara sova på rygg, men det är inga problem. Enda problemet är om man, som jag gör nu, halvligger i sängen. Då får man ganska ont i ländryggen. Så medans vi var nere på stan, passade jag på att köpa en madrass. Klockan sex ska den och en extra kudde komma hem till mig. Får hoppas dom hittar hit, och framför allt att dom förstod vad jag ville ha. Missförstånd är inte allt för ovanligt här. Hursom, så gick hela kalaset på ungefär 200 spänn, men min rygg kommer tacka mig.
Snart har jag ett nytt mobilnummer också. Det jag skaffade i Mumbai fungerar ju självklart inte här. Men nu har jag skaffat alla papper man behöver för att få ett nummer här. Man måste, förutom kopia på pass och visum, ha två fotografier och även ett brev från skolan som intygar att vi bor här. Mycket krångel för att få ett kontantkort tycker jag. Nu gäller det bara att killen som har affären här nere behagar att dyka upp. Öppettider är något som är ganska flexibelt i det här landet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar