Klockan sex skulle madrassen levereras sades det. Jag trodde absolut inte han skulle komma i tid, men jag trodde heller inte han skulle vänta till tjugo i nio med att dyka upp. När det väl knackar på dörren, står där en gammal gubbe, som endast kan ett ord engelska, "sign". Han har med sig en madrass och en kudde, men inget örngott. Jag försöker förklara att det fattas ett örngott, men han pekar bara på pappret och säger "sign". Jag vill först inte göra det, eftersom det nog skulle minska risken att jag får mitt örngott. Dock är det väldigt svårt att förklara det för en gammal gubbe som inte ens verkar försöka förstå. Jag skriver till slut på, och ska ta en tripp till affären imorrn istället. Kan bli intressant, men mitt örngott ska jag ha.
Hursom så var madrassen helt underbar. Den är nog inget en normal svensk skulle vilja sova på, men jämfört med den tidigare känns den ungefär som en madrass gjord av 50% utvalda dunfjädrar och 50% fluffigt moln, inpackad i ren kärlek, smekt av 100 sköna jungfruar, välsignad av världens alla heliga män och till sist en nypa citron för doften.... på ett ungefär...
För övrigt har vi hittat ett kul indiskt spel, "carrom" tror jag det heter. Det liknar couronne, men man skjuter med fingrarna istället. Vi försökte lära oss, vilket gick sådär, men nån fick man i iaf. Dock tur att man spelade i par, så man hade en indisk kille som kunde spelet med i sitt lag. Ska träna upp mig och spöa lokalbefolkningen tänkte jag.
För övrigt är jag och Stefan otroligt dåliga på att socialisera med de andra utbytesstudenterna. Vi är knappt med på festerna, och drar iväg på våra egna äventyr hela tiden. Det är inte som att vi inte försöker, till exempel; vi följde med till cafeterian för att umgås med dom andra efter middagen, men fastnade istället med lokalbefolkningen spelandes indiska spel. Jaja, dom verkar tycka om oss ändå.
Blev föresten bjuden till ett indiskt bröllop. Blev mäkta besviken när det visade sig att det går av stapeln 15 februari, då jag är tillbaka i kalla norden sen länge. Hade varit jävligt häftigt att vara med om. Tydligen skulle det komma ungefär 500 gäster. Det är fullkomligt normalt, 1000 är inte heller ovanligt. Helt galet.
3 kommentarer:
Den mest poetiska beskrivning av en madrass jag läst. Var kom den ådran ifrån?
Kram Mamsen
Jag gillar särskilt att du anser att jungfrusmekningar skulle göra en madrass skön och gudomlig. Så islamiskt av dig :D
En religion att konvertera till kanske? Man får ju trots allt 72 jungfrur, som förblir jungfrur vad man är gör med dem, om man bombar sig själv ;)
Bättre än helvetet!
Bra morsan! du kan kommentera, stolt över dig, hehe
Det låter bättre än helvetet ja :)
Skicka en kommentar