Indiskt rockband

Det finns ett rockband här på campus. Dom har en liten replokal och lite instrument. Instrumenten är riktigt risiga. Magnus hade inte tagit emot deras trumset ens om Dave Grohl han själv kastade det mot honom. Men dom spelar så gott dom kan med det dom har.

Detta band skulle vara sista delen av en show som juniorerna skulle framföra för seniorerna (som jag skrev om för två inlägg sen).

Showen var ju nånting speciellt bara den. Den skulle börja klockan tio på kvällen, men den började runt halv två. Själva showen gick ut på att juniorerna framförde olika nummer, medan seniorerna försökte se till så dom inte kunde framföra dom. T.ex. säg att numret är en dans, då försöker seniorerna ta sig upp på scenen och dansa fult framför dom. Det står en rad juniorer framför scen som försöker förhindra detta, men allt som oftast slutade det med att först en kom upp på scenen, för att några sekunder senare vara proppfylld med folk som dansar. Detta gör att numret får startas om. Tar det lång tid att starta om, skriker alla i kör "Why are we waiting, junior's masturbating". Dessa omstarter gör också att showen blir väldigt lång.

När väl bandet börjar spela är jag enda utbytesstudenten som orkat vänta. Inte helt konstigt, med tanke på att klockan är runt halv sex. Men vad gör man inte för lite musik.

Bandet var inte så värst bra. Lite sämre än ett högstadieband. Jag kan nu förstå varför det finns så lite indisk rockmusik. Men det va kul. Riktigt kul att höra deras tolkningar av allt från Evanescence till Pink Floyd. Även om jag var sjukt trött klockan sex, när dom var klara, så var det ändå värt det att stanna kvar.