Till slut hade bussen skumpat fram till Taj Mahal, ja, nästan i alla fall. Bensin- och diselmotorer är inte välkomna i närheten av Taj Mahal på grund av att föroreningar förstör byggnaderna. Dock fanns det många andra fortskaffningsmedel, t.ex.: häst, kamel, cykel- och spring-riksaw, elefant och elbil.
Vi fick veta att vi skulle vara tillbaka om en timme, vilket vi tyckte var väldigt snålt med tid. Men vi åkte iväg i en liten elbil. Väl framme möts vi av världens längsta kö. Vi var övertygade om att kön skulle ta en timme bara den, men vi köpte varsin biljetter i en kur bredvid kön. Sen fick vi veta att det fanns en annan ingång, vi följde genast efter några indier som verkade veta var dom skulle. Och mycket riktigt, snart var vi framme vid en tio gånger kortare kö. Det tar ändå en liten stund att köa, och Indien är inte så värst jämställt, då kvinnor får gå före i kön. Men till slut kom vi fram, och då möts vi av detta:
Taj Mahal uppenbarar sig.
Ännu närmre Taj Mahal
Här får man inte lägga sina skor (eller hur det nu var)
Blandade bilder från Taj Mahal på nära håll.
Blandade bilder från Taj Mahal på nära håll.
För att komma in i själva Taj Mahal fanns det en kö som fick den första att se kort ut. Det skulle garanterat tagit längre tid än den timme vi hade på oss att stå i den, säkert det dubbla. Vi kom snabbt fram till att den vägen var utesluten. Men efter att ha gått runt ett varv hittade vi en liten port på baksidan, det var där de köande kom ut när dom köat klart och tagit sig genom byggnaden. Där smiter vi in, tänkte vi. Problemet var bara att det stod en vakt där för att folk inte skulle få sådana idéer. Vi lyckades övertala honom att vi hade tappat bort någon där inne, sen smet vi in, och tog oss fram genom strömmen av människor. Efter en stund kom vi fram till ingången till själva gravkammaren. Där stod fler vakter, vakter som inte gillade att vi kom från fel håll. Dock var det så mycket folk, så vi smet bara förbi, som dom pojkspolingar vi är. Gravkammaren var helt mörk, den såg ut ungefär så här:
Gravkammaren i Taj Mahal
Efter det gick vi ut rätt väg, och knallade vidare runt på området.
Det fanns två moskéer, en på vardera sida om Taj Mahal
Sen var vi tvungna att vända tillbaka mot bussen. Vi var redan sena. Vi misstänkte att de flesta indier kommer vara sena dom också, men skyndade oss ändå.
Väl ute från området frågade en ung kille med cykel-riksaw om vi ville ha skjuts, vi skämtade med honom och frågade om han var snabb, vilket han sa att han var. Vi hoppade upp, och den killen ljög inte, han var snabb. Han cyklade på som en dåre mellan kameler, hästar och elefanter. Inte ens elbilarna hade någon chans mot den här killen. Jag och Ek håller oss krampaktigt fast för att inte flyga ur när han gör sina omkörningsmanövrar. Väl framme fick han bra dricks för att han var så snabb, han blev glad. Det blev inte vi, för det var bara vi och ett par till som kommit än. Kommer inte ihåg hur länge vi fick vänta, men minst en halvtimme var det iaf.
Vägen hem till New Delhi var ganska tråkig, vi stannade på några heliga ställen på vägen. Eftersom vi inte visste vad de var för ställen, och att vi var trötta, samt att dom skulle strula till allt för en, så struntade vi i dom. Jag hamnade dock i oenighet med en affärsinnehavare som hade sin affär bredvid ett av stoppen. Han ville sälja en tavla till mig. Han sa att det var Krishna med sin fru, men jag såg klart och tydligt att det var Krishna med sin älskarinna. Affärsinnehavaren påstod att Krishna inte haft en älskarinna, vilket jag tyckte var befängt, jag har bestämt för mig att han hade flera tusen älskarinnor. Varav en älskarinna var speciell, vilken jag fått lära mig är hinduismens mest kända kärlekshistoria. Efter någon minut höll vi båda fast vid vår åsikt, så jag gick. Utan tavla.
Sent på natten kom vi fram till New Delhi, och sov mycket gott i vårt lilla rum.
