Kolkata here I... leave

Nu är vi tillbaka i Jamshedpur igen. Jag hann inte se lika mycket som jag ville av Kolkata eftersom jag hade feber, huvudvärk, halsont, osv... Jäjä, men det vi hann med var helt ok... det mesta av det iaf. Exempel på något som inte är ok är att bli duschad av en okänd vätska som kastas ut från ett fönster, vilket hände mig och Stefan. Inte ok alls, men, det är Indien.

Durga Puja däremot, det va kul att se. Det är här man tillber Durga. Durga är bl.a. Ganesh's mamma. Hursom så bygger man upp massor med små "tempel" över hela staden, med avbilder av gudar i. Ok, små kanske är att ta i, 10-20 meter var dom vi såg. Om man står ut med att trängas kan man ta sig in i dom och titta närmare, vilket jag bara gjorde en gång. Dom byggde även upp (minst ett) nöjesfält och smyckar hela staden med lampor på husen osv. Tjusigt som tusan. Tydligen så sägs Durga Puja i Kolkata vara "Östra halvklotets Karnevalen i Rio".

P.g.a. feber och sånt så lämnade jag och Stefan festivalen ganska tidigt, och lade oss på rummet och kollade på TV och åt soppa och drack te och försökte bli friska. De andra som var med festade istället hela natten. Vissa mer än andra, en kille fick en spricka i nyckelbenet p.g.a en dispyt vilken involverade en cigarett. Har inte fått nån klar bild av vad som hänt, men det hela låter väldigt onödigt. Eller, onödigt är det ju alltid, men lite extra onödigt. Men men, dom växer väl upp dom också.

Det var föresten tur att vi stannade och kollade på TV, för när jag slökollade på reklamfilmerna tänkte jag "honom känner jag igen"..... "var känner jag igen honom från?"..... "TV? nej, reklamskylt? nej"..... Kom ihåg att jag har feber och är väldigt trött och därför kanske tänker lite långsammare än vanligt, men tillslut går det upp ett litet ljus "honom träffade ju jag i Bollywood, vad roligt"..... "men vänta nu, han var ju med i reklamfilmen vi spelade in"...... "men men men, det är ju MIN reklamfilm dom visar på TVn!" Vid det här laget var reklamfilmen slut, jag hann inte ens notera företagets namn. Resten av kvällen satt jag på helspänn vid varje reklamuppehåll med kameran redo att filma, men den visades inte igen den kvällen. Snopet, men riktigt skoj ändå.

På tåget hem hände något lite annorlunda, det kommer ofta på tiggare i olika former. Vet inte hur väl man kan beskriva alla olika former utan att folk slutar läsa min blogg. Vi säger så här; barn som är mer eller mindre rena, tanter och gubbar som är mer eller mindre unga, människor med fler eller färre lemmar, för att nämna några. Nu tänkte jag inte ta mig in på ämnet djupare än så, men visst får man se hemska saker. Nu blev det en fin inledning till den roliga grej jag tänkte skriva om. Men men, jag kör på ändå. Helt plötsligt, när jag sitter och njuter av landskapet som flyter förbi, knackar någon mig på axeln. Jag vrider på huvudet, och framför mig står en... transvestit! Jag såg ju två tidigare, men nu står en här och knackar mig på axeln. Hon tar mig på pannan, sen på hakan. Jag förstår inte riktigt vad det betyder, men ser att hon har massa tio rupees sedlar snyggt vikta och lindade runt ett finger. Aha, hon vill ha tio rupees av mig. Nyfiken som jag är, försöker jag få förklarat vad det betyder, men får bara proceduren upprepad. Efter ytterligare ett försök med samma utgång, tackar jag nej till vad hon nu erbjöd, och hon gick vidare. Märkligt möte, men jag undrar fortfarande vad det betyder.

Kolkata here I come

Nu drar jag till Kolkata (Calcutta har också bytt namn), kommer tillbaka den 9e.

Calcutta

Dans, fest och tatuering

Nu har det hänt grejer här borta, jag har bl.a. vunnit pris för mitt dansande och skaffat mig en tatuering.

I förrgår var vi på en traditionell festival. Eller, en del av en niodagars festival. Det var en massa dansande och riktigt häftigt. Först var det lite framträdanden som såg ut ungefär såhär:

Efter detta fick alla som ville delta i dansandet. Det var dels lite ringdanser eller vad man ska kalla det, sen parvis med pinnar, som man slår mot varandra i ett visst mönster, svårt att förklara. Efter vi dansat med pinnarna återgick det till ringdansande igen. Jag kom ifrån de andra, och dansade resten av kvällen med dessa:

En massa kids, runt tjugo totalt, och alla var lika nyfikna på allt från var jag kommer ifrån till tatuering och piercing. Dom lär mig alla olika danssätt, berättar när man ska sätta sig ner, när man ska hoppa upp och klappa med händerna osv osv. Vi hade ett bra utbyte helt enkelt, vet inte vilka av oss som hade roligast, jag hade iaf skitkul. Och blev även skitsvettig.

Efter dansandet var klart, blev jag uppropad till scenen och fick mycket högtidligt ta emot ett paket. Tydligen fick vissa som varit extra underhållande presenter. Sex stycken "Brinjal Garden"-skålar fick jag, mycket fina.

Vi kom hem från festivalen runt ett tror jag, och då var det dags att gå på fest. I huset bredvid hade  de ordnat med ljudanläggning, ljus, bar, osv.

I baren hade dom ett lite speciellt system. Man gick till en kille, sa vad man ville ha och vilket rum man bor i. Han skrev upp, och man fick en plastbricka. Denna plastbricka gav man till nästa person, som blandade drinken, hämtade ölen, eller vad man nu beställt. Inga pengar, inget trassel.

Festen höll, i vanlig indisk ordning, på till klockan sex. Och efter det drog vi iväg några stycken och åt frukost. Så jag kom i säng vid halv nio-tiden. Tur att min föreläsning dagen efter började klockan sex.

Igår däremot, var det final i en fotbollsturnering som hållit på i nån dag. Vi utbytesstudenter hade ett lag, "European Allstar Deluxe". Vi vann så klart hela alltet. Och jag hejade på i min nygjorda tatuering:

Efter att henna-färgen tagits bort, såg den ut så här:

Ganska orange, men den ska bli mörkare med tiden sägs det. Den ser ju inte riktigt ut som den jag hade ritat upp åt honom, men den här blev mycket mer indisk, så jag är nöjd ändå.

Recention: Hari Puttar: A Comedy of Terrors

Först ska jag väl säga att jag kanske inte förstod riktigt allt i filmen. Även om den utspelar sig i London, och dom pratar lite engelska ibland, så pratar dom mest hindi. Av Hindin förstod jag bara ett ord, "dadu" betyder "bror"... om det nu inte har fler betydelser.

Spoiler alert!

Jag kan kort sammanfatta filmen, som "en rippoff på ensam hemma". Fast istället för att bara en kille glöms kvar, glöms både en kille (Hari) och en tjej (Tuk tuk) kvar i ett gigantiskt hus. Två klumpiga skurkar försöker ta sig in i huset för att stjäla ett microchip. Hari och Tuk tuk lyckas skrämma bort skurkarna genom att spela delar av filmer på TVn, få dom att tro att det är fest genom att dansa runt med pappgubbar, elektrifiera dom med en tvättlina, spruta chili i ögonen med vattenpistoler, osv osv... med andra ord, det är ensam hemma fast på Hindi.

Så här bor jag

Jag tänkte att det var dags att visa bilder på rummet mitt.

Skrivbord, och fönster. Utsikten orkar jag inte ens visa, men det är en husfasad.

Garderob och lite hyllor. Bra skit.

Dörren är bra. Soptunna till mitt skräp. Ja, det va väl allt det.

Bilderna är några veckor gamla. Nu för tiden har jag även två mattor, en liten tavla, små högtalare och lite annat krafs... men också mindre städat, så ni får nöja er med dessa bilder nu.

Men badrummet kan jag ju visa också:

Handfat och urinoar.

Denna vet jag inte om någon nånsin använder, men vi har en iaf.

Vi har en helt vanlig toa också.

Nästan helt vanlig... istället för toapapper.

En av våra två duschar.

Jaha, det var det det... skicka gärna bilder på hur ni bor, och era toaletter... jag sammanställer och lägger ut i ett senare inlägg.

Indiskt rockband

Det finns ett rockband här på campus. Dom har en liten replokal och lite instrument. Instrumenten är riktigt risiga. Magnus hade inte tagit emot deras trumset ens om Dave Grohl han själv kastade det mot honom. Men dom spelar så gott dom kan med det dom har.

Detta band skulle vara sista delen av en show som juniorerna skulle framföra för seniorerna (som jag skrev om för två inlägg sen).

Showen var ju nånting speciellt bara den. Den skulle börja klockan tio på kvällen, men den började runt halv två. Själva showen gick ut på att juniorerna framförde olika nummer, medan seniorerna försökte se till så dom inte kunde framföra dom. T.ex. säg att numret är en dans, då försöker seniorerna ta sig upp på scenen och dansa fult framför dom. Det står en rad juniorer framför scen som försöker förhindra detta, men allt som oftast slutade det med att först en kom upp på scenen, för att några sekunder senare vara proppfylld med folk som dansar. Detta gör att numret får startas om. Tar det lång tid att starta om, skriker alla i kör "Why are we waiting, junior's masturbating". Dessa omstarter gör också att showen blir väldigt lång.

När väl bandet börjar spela är jag enda utbytesstudenten som orkat vänta. Inte helt konstigt, med tanke på att klockan är runt halv sex. Men vad gör man inte för lite musik.

Bandet var inte så värst bra. Lite sämre än ett högstadieband. Jag kan nu förstå varför det finns så lite indisk rockmusik. Men det va kul. Riktigt kul att höra deras tolkningar av allt från Evanescence till Pink Floyd. Även om jag var sjukt trött klockan sex, när dom var klara, så var det ändå värt det att stanna kvar.

Mera böcker igen

Tänkte vara konsekvent och lägga upp bilder även på dagens fångst:

Det här ju böcker som jag, om jag inte skulle hinna läsa dem här, kommer att läsa när jag kommer hem till Sverige.